I fredags låg Athena i soffan hos mig; vi gosade och hade mysigt. Helt plötsligt for hon opp och ut i köket. Jag såg ett litet ljusgrått äckel med svans som katten bar omkring på som om det vore en kattunge. Inte in här, sade jag till katten och hon vände faktiskt. I köket släppte hon den. Musen sprang i panik och pep. Den gömde sig så småningom bakom vitrinskåpet. Då tröttnade katten och lade sig på soffan.
Ett par, tre timmar senare tog hon upp spaningen igen; hon hoppade upp på vitrinskåpet. Maken undrade vad hon gjorde där. Jag tog en blompinne och skulle skrämma fram den. Jo det blev mer än bara skrämselhicka! Musen hade börjat klättra upp på baksidan av vitrinskåpet. Istället för att skrämma den lilla inkräktaren så fick jag fram den! Med blompinnens hjälp praktiskt taget flög den fram, bara någon decimeter från mitt huvud!
Vi lyckades få katten att släppa sitt byte, vi delade upp arbetsuppgifterna; jag fångade katten och dottern tog in henne på rummet medan maken skrämde ut det lilla monstret genom ytterdörren.
Igår när jag skulle stänga in fjäderfäna klättrade en liten grå varelse på insidan av dörren in i uthuset (där vi byggt hönshuset). Då var jag själv... Jag tog en regel som står lutad mot staketet och skrämde iväg det lilla äcklet. Den sprang genom hönsgården och ut i skogen.
Ja möss är en del av lantlivet men jag behöver ju inte gilla dem för det?