Ser ut att bli en riktigt strålande kanondag idag!   skiner och strålar på en nästan molnfri himmel. Snart dags för dagens första   ! Lite småseg idag, om jag ska vara helt ärlig. De senaste dagarnas cyklande och promenerande känns i framför allt apostlahästarna. Men det är väl så det ska vara? Då vet man ju att musklerna har arbetat. Det är i alla fall inte träningsvärk... 

Nackdelen är att jag får rastlösa ben; de vill bara gå och gå och gå... ungefär som en duracellkanin.

Det positiva är ju allt det goda som följer med ett bättre leverne och kondition: orkar mer, sover bättre (lägger huvudet på kudden så är det morgon   ).

En   och smälta frullen så kan jag och dottern - förhoppningsvis -   .

Dagens jakt på kalorierna ska starta om ca 30 min!

Nu är jag nästan tillbaka i samma form som före semestern; promenerade ungefär lite drygt sex kilometer och cyklade 15,55 kilometer på motionscykeln igår. Känns så härligt i kroppen efteråt! Lite hett var det förstås men jag slog ned på takten och tog täta vätskepauser samt cyklade under takfläkten. 

Dottern och jag har gått en sen förmidddagspromenad på lite drygt två kilometer. Minst tre kvar och några kilometer på cykeln innan dagen är till ända!

Den vilda jakten på kalorier att förbränna har åter börjat efter semestern. Målet är 500 kcal/dag. Det är ganska tufft att få träningen och alla andra vardagsuppgifter att gå hand i hand men det får lov att funka. Just nu fokuserar jag på mitt välbefinnande. Ur hälsoaspekten är övervikt en livshämmande faktor. 

Dessutom mår jag mycket bättre när jag motionerar; blir piggare och gladare, får bättre nattsömn. Runkeepern är ett utomordentligt hjälpmedel! Det blir nästan som en tävling mot mig själv... Likaså cykeln där det finns tidtagarur, kilometer- och kaloriräknare. Bara att ställa in motståndet och trampa! Bättre med lågt motstånd och längre cykeltur än högt motstånd och kort cykeltur. Jag tycker det är en bra kombo att promenera och cykla samt köra styrketräning - fast nu är det för varmt att styrketräna så DEN träningen får vila till i höst. Fastän jag inmundigar blodtrycksmedicin måste jag tänka på belastningen. För hög belastning kan innebära fara för mitt liv. Tyvärr finns det de som anser att jag ska pusha mig till över max och inte lyssnar när jag säger att jag inte får göra det.

Hypertoni är inte något att leka med; i mitt fall var blodtrycket så högt att jag inte borde överlevt än mindre klara mig undan stroke eller hjärnblödning. Självklart måste jag motionera MEN doktorns order är följande: vila så fort trötthetskänslan infinner sig, träna bara så mycket konditionen tillåter och öka litet, när konditionen har stabiliserats ska jag hålla den nivån några dagar och därefter öka sakta och upprepa. Synd bara att det finns Bessewissrar som inte lyssnar. Nåväl, jag kör mitt motionsrace och bryr mig inte om vad dessa självutnämnda PTs säger. 

Det är konstigt, när jag rökte var inte DET bra och när jag slutade gick jag upp i vikt och då var ju DET nästan katastrof... Nu har jag varit rökfri i tre och ett halvt år vilket känns underbart skönt. Aldrig mer en giftpinne så länge jag lever.

Nu är jag Back In Business på allvar!

Trots brist på   är det väldigt kvalmigt ute. Dotra och jag tog en kort kvällspromenad och det var både varmare och kvalmigare nu än när jag var ute första gången och då strålade luman där uppe i det blå. Undrar om det är åska på ingång... Och jag som tänkt cykla några kilometer..... får se hur det blir med det!

  Strålande sol och het luft, svetten sipprar i pannan och längs ryggen. Skönt samtidigt som det är lite för varmt. För min smak i alla fall. Jag har avverkat två promenader, sammanlagt drygt fyra kilometer. Den senaste promenaden gick dottern och jag till skogen för att "begrava" en död gulsparv som låg på trottoaren hemma. Hon plockade en lysande gul fibbla som hon lade bredvid den i skogen. Den såg så fridfull ut, nästan som om den sov. Så söt! Tragiskt att den inte fick leva. Förmodligen hade den flugit in i ett fönster.

Hettan letar sig in i lägenheten. Trots takfläkten som roterar dygnet runt lyser svalkan med sin frånvaro. Sena kvällar, när solen dalat, är luften kylig. Och på morgnarna är det ganska svalt inne men när   kommer fram till vårt hörn av hyreshuset blir det hett och kvalmigt på nolltid. Men det är ju bara att göra det bästa av det; vara ute så mycket som möjligt och att dricka vatten.

  Ja, då är det som vanligt igen då! Promenaderna har kommit igång nu; igår blev det en ynka prommis på 2,1 km och jag har nyss kommit in från prommis med dottern, 3,5 km skrapade vi ihop! Dagen är ju inte slut än. Tänkte hoppa upp på pedalhingsten efter lunch...

Back In Business, så att säga   ! Skönt att röra på sig efter allt stillasittande. Det är ju nackdelen med bilsemester; att motionen uteblir då man rullar på vägen. Och jag har nog ökat i vikt men även jag vill ha semester och synda lite i god mat och glass.... Nu är det bara att sätta fart på apostlahästarna och röra på dödköttet   . En balja  , varva ned och fixa lunch åt maken och dottern samt mig själv.

Ja, allt roligt har ju ett slut! Även den två veckor långa husvagnssemestern i Norrland. Slutmålet var Björkliden, ca 10 mil väster om Kiruna. Jag har inte varit där uppe på 28 år och jag hade nästan - men bara nästan - glömt HUR vackert det är. Abisko och Björkliden är mina favoritplatser i Sverige. Lapporten är min absoluta favoritvy; jag tycker den är helt fantastiskt vacker och pampig. Vi såg delar av den från husvagnen i Björkliden. 

Vi gick till Silverfallet. Jag trotsade min höjdrädsla och vandrade på stigen längs med jokken. Det är inte svårt att förstå varför det heter Silverfallet när man ser den forsa fram i den ganska djupa fåran på fjället.   maken fyllde vår vattenflaska med kallt, friskt, rent och gott vatten från jokken. 

Vi passade på att åka till Narvik, ca 7 mil från Björkliden, där vi besökte Krigsmuseet. Vägen mot Narvik är sagolikt vacker. Det är ganska lustigt att landskapet skiljer sig så markant mot det svenska trots att det är så nära. Norska sidan var väldig karg men med mer bebyggelse (sommarstugor?) och snöfläckar här och där längs vägen. Det svenska landskapet har mer träd. Och så alla fjäll som tornar upp sig långt bort vid horisonten... obeskrivligt vackert. Luften är så ren och klar.

På hemvägen åkte vi över till Finland från Pello. Vi fick en kulinarisk upplevelse då vi åt porokebab! Mycket gott. Poro är ren på finska... Men natten var ett rent ut sagt helvete; hundratals attackmyggor hittade in genom någon glipa i myggnäten i fönstren. Inte mycket sömn den natten.... Men vi campade två nätter på Pite Havsbad. Maken och dottern badade i havet. 

Några renar har vi sett, bland annat två som sprungit framför bilen.

Vi ska återvända till Björkliden, klart som korvspad. Men först ska vi satsa på en hund!