I fredags låg Athena i soffan hos mig; vi gosade och hade mysigt. Helt plötsligt for hon opp och ut i köket. Jag såg ett litet ljusgrått äckel med svans som katten bar omkring på som om det vore en kattunge. Inte in här, sade jag till katten och hon vände faktiskt. I köket släppte hon den. Musen sprang i panik och pep. Den gömde sig så småningom bakom vitrinskåpet. Då tröttnade katten och lade sig på soffan.
Ett par, tre timmar senare tog hon upp spaningen igen; hon hoppade upp på vitrinskåpet. Maken undrade vad hon gjorde där. Jag tog en blompinne och skulle skrämma fram den. Jo det blev mer än bara skrämselhicka! Musen hade börjat klättra upp på baksidan av vitrinskåpet. Istället för att skrämma den lilla inkräktaren så fick jag fram den! Med blompinnens hjälp praktiskt taget flög den fram, bara någon decimeter från mitt huvud!
Vi lyckades få katten att släppa sitt byte, vi delade upp arbetsuppgifterna; jag fångade katten och dottern tog in henne på rummet medan maken skrämde ut det lilla monstret genom ytterdörren.
Igår när jag skulle stänga in fjäderfäna klättrade en liten grå varelse på insidan av dörren in i uthuset (där vi byggt hönshuset). Då var jag själv... Jag tog en regel som står lutad mot staketet och skrämde iväg det lilla äcklet. Den sprang genom hönsgården och ut i skogen.
Ja möss är en del av lantlivet men jag behöver ju inte gilla dem för det?

Å hur ska vi stå ut? Sju dagar kvar. Det är så nära nu. Vi har ju letat och längtat i över tre år nu. Jag kom på att vi även måste fixa med försäkringen. Ja det är ju en dag i morgon också. Dagarna både släpar sig och rusar fram.
Men så här dags nästa måndag har vi en go, liten och busig valp!

  Äntligen MÅNDAG! Om inte måndagen kommer kan det inte bli helg! Nu är det sju dagar kvar! Sju dagar tills vi hämtar hem vår valp. Som vi har väntat och längtat; nu är vi nästan i mål!

Vi har beställt hundmat. Koppel köpte vi förra helgen. Dags att bestämma mat- och vattenskålar och köpa senast i helgen. Någon leksak bör införskaffas. Vi måste även lösa Athenas mat så inte hunde äter upp det. Alaskan Malamute är en matglad ras och äter i princip allt. I alla fall det som hamnar på golvet  ! Det har med överlevnadsinstinkten att göra. Genetiskt med andra ord. Det härrör från guldruschens glada dagar i Alaska då rasen utnyttjades att dra slädar. Hundarna fick skulor att äta.

Det är en ras som mår bäst av att arbeta med drag. Här ska det tränas - både fysiskt och mentalt! Dragträning ska börjas asap! Jag fick ett tips från uppfödaren; låta valpen dra en petflaska med grus. Då vänjer hon sig vid att ha något bakom sig som dessutom låter.   Dottern ska syssla med agility. Den träningen kan smygas i gång med slalom och tunnlar; trappor och hopp ska undvikas i möjligaste mån medan valpen växer för att skona lederna.

Äntligen bara EN vecka kvar!

Alaskan Malamute som valp och vuxen.

Ja den här dagen flög i väg! Vad har vi gjort? Jo putsat fönstren på insidan och putsat glasen på bägge sidor på innefönstren, satt upp dessa på nedre plan. Jag har planterat om två växter, vattnat hushållets växter och ska hänga tvätt, maskin nr två. Vi har beställt hundfoder.
Och så firar vi! Vi har bott i vårt hus ett år i dag!
Maken och jag turas om att hjälpa dottern med läxor.
Hänga tvätt och ta en dusch så kan vi ta kväller!

Så är det söndag... IGEN! Svisch, har det bara sagt. Fast nu gör det ingenting att tiden går fort ?! Vi räknar ned; åtta dagar kvar! Det är mycket vi måste ha färdigt innan vår nya familjemedlem anländer: mat, halsband, ordna kattens matplats, "grind" till trappan, mat- och vattenskålar, borste, klosax och säkert ytterligare saker.
Men vi har ju ännu en helg på oss.
Det ska bli roligt med en valp! Visst är det mycket jobb; blir nästan som att skaffa en bebis. Men jag gillar det.
Det är roligt att träna hundar; se utvecklingen från de första stapplande försöken till de med stolt värdighet klarar av kommandot. Vi måste tidigt lära valpen kommandon som gå, framåt, stopp/halt/stanna, höger, vänster och sakta ned. Och varför är dessa så viktiga? Jo vi ska köra med hunden; det är en draghund.
Men som sagt, en helg kvar. Åtta dagar.

I morse när jag körde dottern stod en älg på åkern. Maffigt! Roligt för dottern att se att den är ljusare på undersidan/benen. Maken såg en älg kliva över vägen där igår morse.
När jag åkte hem stod älgen kvar. Jag stannade bilen, drog ned volymen och hissade ned fönstret. Vi tittade på varandra en stund innan älgen travade iväg. Han halvsprang över vägen, 4 -5 meter framför bilen. Så elegant! I skumrasket såg jag att det var en skoveltjur. Magnifik, fulsnygg och ståtlig. De har något särskilt, älgarna. En sak är säker; tjurarna är verkligen Skogens konung!

Jag har fått frågan om det inte är tråkigt att vara hemmafru. Frågan skulle kunna besvaras enkelt med ett nej. Men jag väljer att motivera; det är inte tråkigt utan en förmån. Jag har förmånen att ta hand om min dotter på ett helt annat sätt än om jag hade förvärvsarbetat. Det är inte ensamt heller; jag har ju katten! Och hönsen! Snart har familjen en ny medlem; hunden!
Jag har också fått frågan vilket mitt favoritdjur är. Det djur som är min absoluta favorit lämpar sig inte som husdjur utan ska ströva fritt. Tyvärr är arten jagad pga människans sjuka, omättliga begär. Djuret är afrikansk elefant. De är vackra, intelligenta och känslosamma. Men jag älskar hundar och katter också.

  Grå, grå, grå... ja, det är väl inte undra på att tröttmössan sitter där på toppen av kroppen. Och inte blir det bättre av led- och muskelvärken i kroppen. Känns som om jag ska bli risig - 11 dagar innan vi ska hämta hunden! Nåväl, bara att tagga ned och se till att den där eventuella men troliga flunsan (eller vad det nu är på G) vänder och försvinner! Se så! Fööööörsviiiinn!

  Dottern är också inne i någon trötthetsperiod; hon är segare än vanligt på morgnarna. Katten sover mest om dagarna.   Maken är också helt slut; mycket med jobbet. Han fick visst bara sova ett par timmar natten till igår pga telefonsamtal.

Ja, nu närmar det sig; som sagt 11 dagar kvar tills vår nya familjemedlem hämtas  ! Det är roligt men jobbigt med valp; ungefär som att ha en bebis... Fast valpen ligger inte stilla där man lägger den  . Jag minns hur det var när vi hämtat Emma, min New Foundland. Inte mycket sova; upp och torka golvet, ut med hunden och stå ut med diverse gnäll då hon ville leka. Det tog en vecka för henne att bli rumsren. När Emma kom var det slutet på sommarlovet. När vi hämtade Inka, min Alaskan Malamute, hade höstterminen börjat så mamma sov nere hos henne.

  Dotra och jag diskuterar vad vi ska lära vår hund förutom sitt, ligg, stanna och kom (inkallning är jätteviktigt!). Hon ville vi skulle använda franska kommandon men det är inte så lämpligt då vovven med all sannolikhet kommer att ställas ut. Det är ju en draghund så fram, vänster, höger och halt (alt stopp el stanna) måste hon givetvis lära sig. Dessvärre är valpkurserna förlagda mitt i veckan, ganska sent på kvällen så det fungerar inte. Tyvärr! Jag hade sett fram emot det; viktigt för socialisering - både att träffa människor som inte tillhör familjen/flocken och träna på att umgås med andra hundar.

När hon blir redo har vi fina promenadstråk här i skogen. Jag brukar ju promenera frekvent; möta   maken om kvällarna. Men nu får det bli ett uppehåll på den aktiviteten; det mörknar fort och älgarna är i brunst samt älgjakten har börjat. Jag vill inte stöta på en älgtjur!

Nu måste jag hämta ved. IGEN! Det är gråkallt i dag och så där kyligt rått så man bara vill burra in sig under filten medan elden sprakar i kaminen.