Under dagens första kaffe förde Midna ett hiskeligt oväsen. Ett oväsen där man inte hör sina egna tankar. Ja promenaddags. Snälla, rara Midna - vänta på din tur. Funkade inte. Hon fortsatte med sitt morr-yl-gläfs, tystnade i någon minut och fortsatte. Vi beslöt oss för att ta tillfället i akt; på med sele och vi satte rattkälken efter henne. Midna drog dottern i nedförsbackarna. Jätteduktig! Hon tyckte det var lite tungt ibland, det är blötsnö.
När vi kom in hade hon överskottsenergi och hade race, ungefär som när hon var valp. Vi fick sätta upp galler till kök och vardagsrum så hon kunde lugna ned sig och torka i hallen medan hon tuggade på en morot. Nu sover hon på soffan. Det var nyttigt med lite drag för vår ena fyrbenta Sessa <3!