Igår var jag och S på dotterns skola där det var konsert. Dottern uppträdde; hon sjöng tillsammans med en annan tjej och hon pratade på scenen. Hon har tuffat till sig på den här korta tiden i gymnasiet. Alla elever var jätteduktiga men som förälder är man ju part i målet och anser att ens egen avkomma är bäst.
Det var riktigt trevligt att träffa S. Det var inte alls så där negativt som i helgen. Vi är vänner, även på fb och messenger samt att vi spelar Wordfeud igen. Under kvällen hade vi en mycket trevlig chatt. Vi var överens om att vi kunde sköta oss :-). De här känslostormarna som blåst upp under den senaste månaden kommer av allt som legat gömt under det dryga året som gått. Och sedan februari har det ökat och under sommaren samt hösten har det eskalerat. Vi känner varandra och vet vad som triggar i gång den andre. Han vet exakt vad han ska säga för att jag ska gå i gång på alla miljoner cylindrar! Jag är ju lite temperamentsfull... och jag vet också vad jag ska säga för att trigga honom. Jag är vattuman med luft som element; lägg till att jag är född i ett känslosamt stjärntecken och kan därmed piska upp en storm.Djupt inne, i mig i alla fall, så finns det någon känsla kvar. Men den är inte tillräckligt stark för att vi ska kunna reparera det trasiga mellan oss. Den känslan får vi överlåta på vänskapsrelationen. Ja, S, vi får lägga band på oss och hålla sams nu. Vi har känt varandra i snart 20 år och då borde vi kunna behålla vänskapen. Vi är dessutom föräldrar till världens bästa och finaste tjej! <3