I dag var maken och jag i Stockholm på begravning. Min brors mamma; vår pappas första fru. Hon begravdes på exakt samma dag (både veckodag och datum) som vår pappa. Fast elva år senare. Lite småcreepy.
Ceremonin var väldigt fin men som alltid; fyllt av sorgsna känslor. Än en gång påminns man om att ingen är odödlig.
Jag tyckte väldigt mycket om henne och jag var så fascinerad över att hon hade körkort. (Min mamma hade nämligen inte det). Hon pratade alltid med mig och lyssnade på det jag sade, vilket är så viktigt för ett barn. Årets höjdpunkter var när hon och brorsan kom. Han var en av få som byggde legobilar med mig :-)!
Vår pappa måste ha haft ett gott öga till damer födda i april 1934; både min mamma och min brors mamma var födda i april just det årtalet.
Vila i frid!

Ett stort tack till min svåger som hjälpte mig att skifta däcket.
Har just kommit in från en promenad på drygt två kilometer. Midna skötte sig exemplariskt. Det är rena rama skridskobanan bitvis. Vi fick gå över på fel sida. Men nu är vi hemma - helskinnade! En skön promenad i härligt vårväder med fågelkvitter.
Vi har en snödroppe som blommar nedanför köksfönstret. Vårblommorna i rundeln börjar ta fart; tulpanbladen sticker upp som små spjutspetsar. Åh vad det är härligt med vår!
Mamma älskade våren. Vi brukade minnas de där härliga vårarna när jag var liten.
Den här dagen för sju år sedan var också vacker. En lördag. Jag pratade med mamma som höll på att baka matbröd. Hon berättade att hon drömt om pappa; han satt på sängkanten och smekte hennes kind. Mindre än tolv timmar senare hade hon lämnat jordelivet.

Igår kom beskedet jag har väntat på; ett mejl från Bolagsverket. Mitt företag är registrerat och jag fick det namn jag ville ha!
Dottern ska hjälpa mig att fixa logga, facebook- och hemsida. Idéer har jag men för en gångs skull får jag inte ned dem på pränt. Jag har kört fast; vill för mycket :-). Nåja, jag får brainstorma med mig själv. Får väl klottra ned några stolpar så det blir en sammanfattning. Sedan är det bara (hm?) att läsa texten och plocka ut russinen ur kakan så att säga. Det får ju inte vara FÖR mycket information att läsa men heller inte så texten uppfattas som bristfällig. Det ska vara som de första raderna i en roman; väcka nyfikenhet. Och bilder säger mer än tusen ord...
Det är mycket jobb runt omkring själva företagandet; bokföring, reklam, prissättning, sortiment. Som enmansföretagare är jag ju allt och lite till. Men jag klagar inte; det är ju det här jag vill! Fröet såddes för länge, länge sedan och utvecklades till en planta när jag utbildade mig september 2000 till februari 2001. Min mamma drömde om att driva ett eget bageri men hon vågade inte ta det steget och hon tyckte hon var för gammal. Jag tror även ena mostern vill det också; att de skulle driva bageriet tillsammans. Mamma sade när vi bakade att jag borde starta ett bageri. Jag försökte övertala henne att vi skulle förverkliga vår gemensamma dröm men nej, hon var för gammal. Men nu har jag gjort slag i saken.
Äntligen ska min dröm bli verklighet.

Då var det redan torsdag! Veckan har gått fortare än vanligt. Det kan ju bero på att dottern varit hemma från skolan. Hon är hemma i dag också. Hur vi gör i morgon bestämmer vi i kväll. Hon måste vara feberfri minst en dag innan hon går till skolan. Det enda positiva med att ha en sjukling hemma, förutom sällskapet, är att jag inte behöver gå upp klockan 05.00 Kära maken sade att jag var otäck som lade mig igen. Det skulle han aldrig göra :-)! Ja just det! Hur var det när jag hade praktik på Nyfiket 2001?! Gick han upp med mig strax före 04.00? Nej han låg kvar i bingen och snarkade...
Nu är det dags för en java och släppa ut katterna från dotterns rum. Eros vill väl ut och Athena vill lägga sig i dubbelsängen eller på en köksstol. Midna fjantar och fjäskar i köket; dottern äter frukost.

Det blev en mazarinkaka igår i alla fall! Och fin blev den om jag får säga det själv. Det blev deg över som jag stoppade i frysen. Jag ska baka små, alltså vanliga, mazariner någon dag; några formar finns kvar.
Det är lustigt; det finns hur många runda formar som helst men inga ovala! Mazariner ska vara ovala, tycker jag, men mazarinkaka kan vara rund.
I dag ska jag baka matbröd. Tänkte ha i havregryn och, om vi har,vetegroddar eller om det är rågkross. Lite nyttigare än bara vanligt vitt bröd. Det finns fint rågmjöl som skulle kunna användas. Ja man kan ha i nästan vad som helst; det är bara fantasin som sätter gränserna. I morgon ska jag också baka matbröd; tomatbröd. Det är saftigt och gott. Jag har lovat mig själv att baka mer matbröd; dels är det godare och så vet jag VAD som är i! Sedan behöver jag inte baka matbröd på någon vecka eller två. Bara att ta fram ur frysen och tina efter behov. Min mamma var en hejare på matbröd. Faktum är att hon mer eller mindre bakade ända in i det sista. Hon älskade att baka matbröd men inte kaffebröd. Jag är tvärtom; älskar att baka kaffebröd men inte matbröd. Något som jag inte har bakat på evigheter är wienerbröd. De blir ju inte så frasiga hemma som på ett bageri men lika goda - om man gillar wienerbröd vilket jag inte gör! Jag jobbade på ett bageri för många, många år sedan och då slog jag säkert upp mot 10000 wieneråttor på en dag. Maskinen mer eller mindre spottade fram hundratals degremsor, jag kan fortfarande höra ljudet från maskinen. Degen gjordes på 20 liter vatten. Där snackar vi deg! Då fick jag avsmak för wienerbröd. Konserveringsmedel använder jag inte i kaffe- och matbröd! Saft och sylt måste konserveras annars möglar det på nolltid. Men förutom det så använder jag inga konserveringsmedel. Matbröd håller sig fräscht minst sex månader i en frys som håller - 18 till - 20. För kallt är inte bra då kan det bli frostskadat och smaka "frys".

Oj, vad snö vi har fått här i skogen! Det är så vackert! Och inte så kallt. Men det blåser snålt. Såg någon enstaka liten snödriva när jag rastade Midna för en dryg timme sedan. En dalgång i miniatyr som formats av väder och vind.
Jag minns snödrivan vi hade på tomten utanför altanen/verkstaden vintern 1981-1982 då vi hade Emma, min bruna, söta New Foundland. Den var säkert en dryg halvmeter och hon lekte i den. Det var en snörik och kall vinter, vill jag minnas. Emma stormtrivdes; hon kröp omkring i snön och låg och vilade i drivorna. Mamma och jag klädde oss varmt för att inte frysa under promenaderna.
Midna älskar också snön men nu fäller hon. Sommarpälsen ska bytas mot vinterpäls. Hon har stora, kala fläckar där ullen har försvunnit. Bara en tidsfråga innan polarspetsen börjar frysa. Nu när det är minusgrader kanske pälsbytet går fort? Nåja, det visar sig.
Jag ser flingor som yr i vinden. De blåser säkert ned från grenar och tak.

Tre dagar kvar till Jul! Och fem dagar kvar tills maken fyller! Det går undan nu ;-)!
Igår gjorde jag klart knäcken - drygt 200 stycken. Men jag måste göra en liten sats till; jag är för snäll och ger bort... Ja ja i juletider ska man vara snäll. Tur jag tycker det är roligt att pyssla med julgodis. Min mamma gjorde knäck och ischoklad bara för att det skulle finnas. Jag minns att hon glömt göra knäck ett år när jag var typ 8-10 år. Det var sent på kvällen den 22:a eller 23:e december. Då gjorde jag knäck för allra första gången. Sedan gjorde jag knäck under alla år jag bodde hemma. Och numera sedan X antal år gör jag både ischoklad och knäck till oss alla.
Jag är sen med julklappar; jag brukar - åtminstone förr - vara klar redan i november! Det får bli ändring på det till nästa år.
Nu ska dottern och jag fixa med mammas lilla julby!

Dagen till ära har jag som vanligt glitter i håret. Min Luciatradition sedan 1983. Inga ljus i håret, dock. Bara glitter!
I dag blir det först syltkok; hallonsylt. Hade tänkt koka hallonsaft också men vi slängde silduken och maken hittade ingen igår. Sedan kommer min ena systerdotter. Vi ska baka Halvmånar. Det är faktiskt de allra sista måste-ha-till-jul-kakorna.
Igår gjorde jag ischoklad. Då tog formarna slut! Jag bad maken att köpa på vägen hem från tåget. Det blev 243 stycken! Jo det sprutar väl ischoklad ur öronen! Jag bidrar med ischoklad och knäck till julbordet. Och är det någon av systrar och syskonbarn som vill ha några julgodisar så får de det. Vi äter ju inte upp allt själva.
Lusse lelle Lusse lelle elva nätter före jul... Tiden går!
Nu ska den här Luciatärnan lätta på sin lekamen och sätta fart!
Den här synen mötte mina ögon när jag kom hem: