... har tänts genom ett telefonsamtal  ! Ett samtal kopplat till ett mejl. Förutom att förlaget ringde upp så mejlade kundtjänst ett par länkar till det paket som jag skulle ha störst glädje av. Jag vidarebefordrade mejlet till   maken. Lite tåglektyr   så kan vi - hoppas jag - diskutera det i kväll. Alltid bättre med ett par extra ögon och en diskussion.   maken är något av    djävulens advokat vilket kan vara bra då jag är av en ganska impulsiv natur  . Ibland i alla fall...  .

  Nu vill jag att han ska läsa, komma hem och diskutera - och så kör vi! Nåväl vi får se vad som händer.

  Så där ja! Nu var såren renslickade och läkta. Det gick fort... Jo men att gräva ned sig och deppa är inte riktigt min grej. Vissa gör det men jag tillhör inte den kategorin. Inget fel i det; alla är vi olika.

Nåväl...

  Då har jag hittat ett annat förlag. Men de vill inte ha manus via mejl utan utskrivet på papper med radavstånd på minst 1,5. Det känns ju smurtigt... eller inte. Vi har nämligen ingen skrivare! Den vi hade var trasig och vi har inte köpt någon ny.   Maken har fått ett litet mejl med två dokument och en vädjan om att printa och skicka.

Ja, då får jag vänta och se... Tålamod är ju inte min bästa gren. OM inte jag ska garnera en tårta förstås... DÅ har jag världens bästa tålamod  !

Hoppet spirar men förväntningarna ligger lågt; samtidigt som att NÅGON gång ska det vara min tur!