Veterinären ringde och meddelade att resultatet av blodprovet inte visade några antikroppar. Nytt blodprov den 19:e. Hon får fortsätta med smärtstillande tabletter fram tills dess.
Midna är nästan sitt sanna jag när hon går på smärtstillande. Men det är ju bara tillfälligt.
Nu börjar frågorna komma, i alla fall för min del. Som t ex: hur gör vi OM nästa blodprov inte visar något?
Vi har lekt med repet en del under dagen och kvällen. Den där gosiga Midna börjar komma fram mer och mer. Vår "gosvarg" dvs när hon ligger och kråmar sig på rygg; då ska vi klappa bröst och lilla magen.
Nu ska vi rida ut den här stormen.

Vi hade ju märkt att Midna förändrats; blivit tjurig, trött - rentav slö och osocial. Uppfödaren nämnde att hon var tjurig när vi hämtade vovven efter vår kryssning. Jo förvisso är Midna i tonåren; slyngelperioden med andra ord. Ju mer vi studerade henne desto mer övertygade blev vi att hennes beteende inte enbart berodde på tonåren. Det var som att vända på en hand! Jag mejlade vår ordinarie veterinär. För säkerhets skull kollade jag hennes hennes hemsida; semester den här veckan också. Shit pommes frites! Bara att börja leta. Hittade Distriktsveterinärena. Mejlade dem. I måndags förmiddag fick jag svar: fanns tid på torsdag men de kunde inte boka via mejl. Kunde jag ringa? Nä; Ingen service. Messade maken och bad honom ringa. Vi fick tid igår. Midna skulle vara fastande. Vi kom dit och vovven blev undersökt och fick lämna blodprover. Recept på Bravecto skrevs ut. I eftermiddag får vi svar på snabbprovet. Men veterinären trodde att Midna fått något fästingburet; det stämde med det vi berättade om hennes beteende. Och hon tyckte det var bra att vi reagerat så fort; att vi läst av henne bra! Vi hämtade ut Bravecto; 275 kr för EN tablett! Den verkar i 12 veckor. Hjälper den är den baske mig värd varenda krona!
Nu har vi några timmars väntan; visar inte snabbprovet något skickas det andra provet iväg och Midna måste tillbaka för att lämna ytterligare blodprov.

Vi tog en kvällspromenad efter kvällsmaten. Givetvis tog jag burken med mig. Det hade varit helt fantastiskt underbart - OM inte de inande myggen som stack högt och lågt. Men det är alltid skönt att röra på sig! Nåväl, en skvätt blåbär och ett par smultron blev resultatet. Många bäckar små. Och en annan fördel av mindre mängd; enklare att rensa!
Midna var både hungrig och trött efter kvällspromenaden.
Får se hur det blir med promenad imorgon; beror på HUR varmt det blir. Polarspetsen föredrar ju vinter och minusgrader. En liten tur kan det nog bli och H2O till vovven är ett måste.

I förmiddags skördade jag de allra första, egna jordgubbarna! Alldeles härligt solmogna och vackert röda. Dottern fick dem; jordgubbarna är ju hennes.
Strax före kvällsmaten hittade jag ett par till. De var ännu godare än de hon åt vid frukost.
Hittade även några förskrämda mogna smultron. De frös jag in.
Det är så härligt att ta reda på egenodlat - vare sig det är bär, frukt eller grönsaker och rotfrukter.
Gott och garanterat fritt från gifter och annat trams!

Tänkte duscha innan jag byter om inför avslutningen. Men det ligger något STORT, SVART & ÄCKLIGT där. För stor för att spola ned i avloppet och för stor för att jag ska ta bort den. Visserligen har fobin blivit bättre men...
Det ligger en DÖD spindel i duschen. Död förvisso men spindel. Maken pratar i telefon så jag kan inte be honom om hjälp. Än.
Dottern trodde det var en hårtuss.

Igår hämtade vi dottern efter skoldagens slut; halsontet hade blivit värre och hostan gjort entré. Vid hemkomsten lade hon sig på soffan och tvärslocknade. Hon sade själv att det var bäst om hon stannade hemma idag. De orden kom från henne..! Det brukar bli gnat, tjat och tandagnissel när jag eller maken säger att hon måste vara hemma. Inget fel att vilja gå till skolan men är man så pass dålig att man ligger och saknar aptit bör vederbörande kurera sig i hemmet.
Jag hoppas hon får sova; hostan väckte henne vid 7 imorse och hon kan inte somna fastän hon behöver och vill sova. Baskade otyg!
Och hunden vill inte gå ut! Hon sover, när hon inte jagar resp trakasserar katten. Hon får "säga till" själv när blåsan gör sig påmind.
Jag är inte heller fit 4 fight; lagom febrig för att inte orka mer än det absolut nödvändigaste.

Förra veckan låg dottern sänkt i influensan. Själv kände jag ju att något var på gång; trött och ont i kroppen. Men det var ju bara att bita ihop och gå ut med hunden, kortare promenader än vanligt. I torsdags kom maken hem och kände sig febrig och snuvig. Nu är det vår tur att inhysa vårflunsan - tack för det! Vi har stapplat ut tillsammans med hunden på kortare promenader. I lördags kom ena systern; hon och hennes man gick en promenad med vovven ca 1 timme, tack för hjälpen :-)!
Fryser ordentligt mellan varven och andra stunder känner jag mig som en överkokt kräfta.
Maken arbetar hemifrån idag eftersom han inte mår bra. Jag skulle inte orka vardagen utan hjälp heller för den delen. Långsamma, korta promenader känns ändå som om vi kutat Stockholm Maraton. Men det är ändå skönt att komma ut i friska luften och röra försiktigt på sig.
Dottern är pigg och frisk nu. Hon hjälper till med rastning av hunden - innan det blir mörkt.

Nu är det sjukstuga. Dottern insjuknade i lördags; tjosmisk kom febern! Hon var varm men frös. Kokhet. Hon har knappt ätit sedan lördag frukost.
Nu verkar det vara min tur; fryser, värk i leder och muskler. Nåja, så länge jag står upp fungerar det här hemma! Hunden måste ju motioneras men det blir inga längre sträckor; huvudsaken är att hon får komma ut på någon promenad.