Det är ganska lustigt; i måndags tänkte jag tanken: undrar när det är dags för   maken ska åka till Köpenhamn. När jag mötte honom på stationen ser jag att det är någonting men kan inte sätta fingret på det. Jag hinner lagom fram för att ge honom en puss så säger han: Jag har något tråkigt att berätta. I nästa andetag: Jag måste nog åka till Köpenhamn imorgon och vara borta till på torsdag.

Magkänslan ska inte föraktas...

Igår morse åkte han först som vanligt till jobbet i Stockholm och på eftermiddagen tog han tåget ned till Köpenhamn.

Dottern och jag åt pizza igår, tittade lite på Hanna Montana. Jag gjorde köttbullar, stuvade om i frysen så ALLT fick plats och sedan var vi trötta, lade oss tidigt - mot vad vi brukar! Vaknade med ett ryck när klockan vrålade. Det var så mörkt ute... kollade klockan och då var den bara strax efter 3, jag hade drömt att den ringde! Somna om och sova tre timmar till - YEEEEHAA! Men jag hann ju bara lägga huvudet på kudden så skrek den igen; då var det ingen dröm....

Upp och fixa frulle, få upp fröken Tröttmössa och se till att hon klär på sig istället för att somna om på soffan, se till att hon kommer till skolan...SEDAN får jag sätta mig ned och ta en  !

Det gäller att fylla tiden så den går fort. Om drygt 1,5 dygn kommer   maken hem... Men än så länge har jag ca 40 timmars pass som gräsänka. Tomt men jag överlever...