Idag ska jag plocka några blommor och lägga på minnesplatsen. Han var älskad av oss alla och älskade oss. Fin på alla sätt.
Idag är det 14 år sedan han föddes.
Midas, mina föräldrars sista hund. En blandras, 25 % schäfer, 25 % labrador och 50 % bordercollie. Så otroligt fin och rar.
Varje gång vi kom blev han så galet lycklig att han inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Jag vet inte hur eller när han började med sin svansdans. Men då förstod han att vi tyckte han var rolig.
Han ville vara med överallt där flocken befann sig. Gärna där dottern var; tittade hon på TV så låg han bredvid med huvudet i hennes knä. Han låg hos oss när vi sov över, åtminstone en stund. Midas hittade alltid något ställe där han kunde stå och pussa oss mitt i natten.
Ja, Midas var speciell.