Då har maken och dottern åkt i väg till vår vackra huvudstad. De ska hälsa på makens vuxna barn. De kommer hem imorgon. Jag har ju våra små <3 så jag är ju inte helt solokvist.
Vovven och jag har tagit en liten förmiddagspromenad på två kilometer. Några förskrämda smultron och kantareller slank ned i min burk; den ständiga följeslagaren numera.
När vi gick var det relativt kyligt; regnet hängde nästan i luften. Men under promenaden lättade den stålgrå himlen och solens strålar började långsamt ta över molnens makt. Det blev varmare och riktigt klibbigt.
Midna var jätteduktig; inget hopp och bit. Hon satte sig så fint de flesta gångerna jag sade stanna.
Nu ska gräsänkan göra nytta och städa!