Fredag. Bara några timmar kvar till helg. Det blir inte någon vila för min del precis. I morgon är det bakdag hos ena syrran; vårt traditionella havrekaksbak. De är ett måste på julbordet! Förr var vi hos mamma men nu är det storasyster nr 1 som tagit över. Åh vad jag längtar efter havrekakorna! Julaftonsfrulle; te och havrekaka med ost - MUMS!
Jag har bakat på förmiddagen, mördegskakor Saffran. Maken tyckte det var gott; han fick en till tretåren. Jag tror jag ska göra en glutenfri sådan senare i dag.
Måste fylla på fågelmataren; den är nog tom vid det här laget.
Nu ska jag ge mig i kast med handlingslistan.

Det känns att slutet på veckan närmar sig; tröttmössan börjar klistra sig fast på hjässan och sprida tröttheten genom kroppen. Glädjande är att det är torsdag och veckans gräsäkaperiod är över. I kväll kommer <3 maken hem!
Dricker just nu påtår, under filten i soffan. Elden sprakar i vedspisen och det är varmt i köket. Täljstenen på kaminen är fortfarande ljummen; jag eldade i den igår kväll.
Förutom jobb ska jag tvätta. Diskmaskinen slog jag i gång för typ tio minuter sedan. Snabeldraken behöver matas också. Ja jag får väl samla kraft ;-).
Undra sade flyndra... En tretår NU eller sedan? Hm.... lite som to be or not to be...same same but different.
Jag ska väl peta in en pinne i brasan... till att börja med!

Jag har ingen större lust att jobba! Det är bra skönt under filten i soffan. En vacker liten katt halvsitter på vänster lår och mjölktrampar. Det är så mysigt. Pojken ligger nog uppe i dotterns säng.
Det har gått för runt; jobbat, eldat, hämtat ved, hundpromenad, eldat, hämtat ved, fixat fågelmataren (fyllt den med frön, hängt upp den i äppelträdet), stängt om hönsen, hämtat post, eldat, hämtat ved, jobbat, handlat och hämtat dottern inne i staden.
Jag borde plocka ur diskmaskinen och fylla den, tvätta någon maskin. Jobba... ja ju mer jag gör i dag desto mer får jag ju gjort. Jag får jobba när katterna är uppe på dotterns rum. Kaminen ska tändas. Men inte än på någon timme; det är för tidigt.
ä nu är det hög tid att tömma maskinen!

Nu är det hög tid att börja baka inför julen, både till bageriet och familjen. Jag ska baka saffranslängd i dag. Och så måste jag börja med planeringen. Första julmarknaden är 2 och 3 december.
När baket är överstökat ska jag nog göra klart i köket. Koppargrejorna behöver, nej måste putsas. Undrar om vi har kopparputs...
Borde rasta och utfodra vovven men hon verkar inte vara så värst intresserad just nu. Och sedan dags för påtår!

Det var en förbålt god deg. Men svårjobbad; gick inte att kavla tunt. Då sprack den. Enligt receptet skulle kakorna bakas av i 200 grader. Hm, tänkte jag, det är ju för varmt! Körde 175. Blev inte bra; inte klara. Provade 200 men det funkade inte heller; kakorna svällde för mycket. Ja, för varmt - som jag tänkte från början. Nej, den degen har jag gjort för första och sista gången. Jag provsmakade en kaka; jo visst var den god men knarpig! För knarpig. Delarna till asken och de hjärtan och snögubbar som stansades flöt ut och de ser ärrade/blåsiga ut. Så nä, det receptet stryks!
I år får det bli köpt glutenfri pepparkaksdeg. Jag hinner inte testa xx antal recept nu. Och ja det tar emot eftersom den innehåller palmolja. Jag hoppas att det är certifierad sådan i så fall! Det är lite bättre. Jag läste att om man ska köpa något som innehåller palmolja så ska den vara certifierad eftersom de odlingarna sköts - då hoppas jag att det är sant! Men helst undviker jag den.
Dagens bak blev ju inte vad jag hoppats på men jag fick en ny erfarenhet - vilket inte är att förakta!
Nu vill min utsvultna vovve ha mat.

Och vart tog höstlovet vägen? Tjosmisk så var den veckan över.
Men nu är det en ny vecka och planeringen inför julmarknaderna ska göras. I dag står det glutenfria pepparkakor på schemat. Jag gjorde degen igår kväll. Den verkade lovande; såg fin ut och smakade gott :-)! Degen är godare än de färdiga kakorna, tycker jag. Fast jag ska smaka en färdig kaka. Det brukar vara stor skillnad på hemgjord deg och köpt. Köpt deg brukar innehålla palmolja och den ingrediensen undviker jag så mycket det bara går. Jag har mina korståg, så att säga. Bojkottar vissa länder på grund av deras syn på djur och miljö. Det finns de som tycker att det är larvigt eftersom DET inte hjälper. Men det struntar jag i; det känns bättre för mig. Och vem vet, det kan bli som ringar på vattnet.

Söndagens eftermiddag börjar lida mot sitt slut; snart tar kvällen vid. I morgon är det en ny vecka. Jag har planer för nästan hela veckan :-D!
I kväll ska jag sätta pepparkaksdeg, halv sats. Det är glutenfritt och jag vill testa lite. Bättre med en mindre sats OM det skulle gå tokigt. Maken hjälpte mig att fixa en riktig ritning till pepparkaksasken. Nu kliar det i fingrarna men jag får vänta till i morgon. Degen ska vila över natten. Jag måste ta fram smöret så det blir rumstempererat.
Maken och jag tog en kortis med Midna, en dryg kilometer i grådasket. Sedan ställde vi in trädgårdsmöblerna och skördade grönkål, morötter och rädisor. Morötterna är i olika färger; gul, lila, orange och vit. Vi ska fritera lite grönkål till middagen, panerad spätta med pommes frites och citron- & dillmajonnäs.
Nu ska jag väga upp smöret så det blir mjukt.

Igår steg jag upp ganska tidigt för att baka. Pepparkakor blev det. Det doftar så gott och jullikt. Jag hade fått en idé som jag skulle testa: en ask av pepparkaksdeg. Då passade jag även på att testa två av mina utstickare; delfinen och skeppet. Asken, som egentligen inte var särskilt genomtänkt, blev bra. Självkritiska jag blev nöjd. Nästa steg är att göra en korrekt ritning. Den här askens mall gjordes med ett CD-fodral som riktlinje. Men det var ju bara ett test; en prototyp. Ett lyckat sådant.
Kristyr och nonstop samt silverkulor som dekoration på kanter och lock. Som handtag använde jag dubbla delfiner. Smält socker att fästa kanter och "handtag" med. Och så kristyr att täcka eventuella glipor med mera med.
Summan av kardemumman; det var jätteroligt! Jag funderar på att göra några sådana till jul. Och lägga en cellofanpåse med pepparkakor i asken. Många idéer och kort om tid... Men det blir nog bra!