Igår var inte någon trevlig dag. Den började bra; dottern och jag tog en promenad med vovven, 3,6 km, eftersom det inte var någon gassande sol. När vi kom hem gick hon in med hunden och jag tog en runda i trädgården för att titta till växterna. Skulle titta till jordgubbarna som maken och jag nätade in i söndags. Då fick jag syn på något mörkt som sprattlade. En fågel hade trasslat in sig i nätet. Undrar hur länge den kraken hade suttit där? Med raska steg hämtade jag trädgårdshandskar och halvsprang tillbaka till fågeln. Oj vad den var intrasslad! Jag insåg snart att den var tvungen att klippas loss; huvud, vingar, stjärt och ena benet var en enda stor trasselsudd. Ropade på dottern att ta på sig trädgårdshandskar och komma med en sax. Jag höll fågeln medan hon klippte loss nätet. Den flaxade och bet i ren panik. När nätet äntligen var avlägsnat satte vi den på backen men den tippade och lade sig på ena sidan. Den kunde inte flyga. Dessutom var ena vingbenet skinnflått! Skulle pippin överleva var den tvungen att få vård. Vi ringde zoo som hänvisade och kopplade mig till Djurens ö. Telefonsvarare. Typiskt! Där hänvisades jag till ett mobilnummer. Bra att jag tagit med mig papper och penna ut...
Det blev kyligt och det kom några droppar vätska från himlen. Vi hade lagt fågeln i en kartong som vi tog med oss in. Katten stängdes in i dotterns rum och hunden stängdes ut från köket. Vi lade några brödsmulor och ställde ett fat med vatten hos fågeln. Googla. Sökte telefonnumret till Djurens ö, hittade dem på facebook och lämnade meddelande. Ringde kors och tvärs, mejlade och messade. Ingen kunde ta hand om fågeln. Då fanns det bara ett alternativ kvar och det klarade jag inte.
Hoppets låga tändes för ett ögonblick då en av alla människor jag var i kontakt med skulle rådfråga en vän/kollega på Fågelcenter. Men lågan slocknade illa kvickt; eftersom vingbenet var skinnflått skulle inga nya fjädrar växa ut och den skulle aldrig kunna flyga igen.
Jag åkte till grannbonden som var snäll och hjälpe fågeln in i evigheten.
Nu är fågeln begravd intill vår minnesplats. Vi lade en sten med några blommor över graven.
Vi gjorde verkligen allt vi kunde för att rädda fågeln men ödet ville annorlunda.
Vila i frid, lilla pippi!