Nu börjar plommonen mogna. För två år sedan plockade vi minst 12 kg. I år är det ännu mer; trädet är så fullt av frukt att det lutar! Jag minns att det var goda plommon, vi gav bort en del och gjorde vin på det mesta.
Hemgjort plommonvin är väldigt gott!
I åt har jag lovat kära maken att göra plommonmarmelad; den får han ha för sig själv! Jag tycker inte om marmelad alls, det är alldeles för sött. Kanske gör plommonsaft också. Vi får se!
Jag ska i alla plocka några till min moster; det har jag lovat! Får se om jag får tag på några äpplen också; hon ville koka äppelmos. De äpplen som finns sitter så högt upp!

Ända sedan tidig ålder ville jag rädda vilda djur från människan. Jag tittade på naturprogram som t ex Cousteau och barnprogrammet Elefantpojken. Å vad jag ville ha en elefant! Fast en afrikansk, inte asiatisk - eller indisk som det hette i folkmun på sjuttiotalet. Jag ville bli en sådan där som räddar djur, ungefär som Joy Adamsson (Lejonet Elsa)! När jag yppade min dröm för mamma tittade hon storögt och undrade varför jag ville åka till Afrika där det bara fanns obildade, nakna vildar i hyddor av koskit. Jag ville ju rädda djur! En klapp på huvudet och jag blev väl vuxen någon gång; vilket innebar att jag skulle glömma bort det.
Men det har jag aldrig glömt! Jag har varit tigerfadder och haft en adoptivelefant på elefantbarnhemmet i Nairobi, Kenya. Daphne Sheldrick gör en fantastisk insats för de moderlösa ungarna som sett tjuvjägare brutalt mörda för betarnas skull.
Jag har alltid föraktat människans girighet.
Nu delar jag inlägg från WWF mfl för att öppna ögonen på de som fortfarande blundar.
Att rädda djur på plats i Afrika stannade vid en dröm.
Jag och familjen har ju två omplaceringskatter, man kan ju säga att vi "räddat" dem - eftersom de inte verkade trivas i sina respektive hem!
Vissa drömmar får man göra om så de passar in i det dagliga livet.