Dagens första promenad avklarad! Igår blev det bara en; Midna var inte på hugget och det var isgata på vägen.
I dag är hon piggare (hon kräktes igår eftermiddag) och i skrivandets stund äter hon sin frukost.
Det är fortfarande halt på vägen. Pyttesmå snöflingor singlade ned men upphörde efter några minuter. Nu har de kommit tillbaka i något större format och uppspeedat tempo. Än så länge fastnar det inte på marken.
Det fryser och tinar om vartannat; islagret är tjockt och kommer ta tid innan det försvinner. Särskilt på vägens skuggiga partier. Midna var så gullig; hon gick sakta och fint. Ibland tittade hon bakåt på mig, inte med tiggblicken. Jag har halkat ett par gånger och då såg hon så skyldig ut fastän det inte var hennes fel.
Vintern är en av mina favoritårstider men jag ogillar halkan. Vår gosvarg föredrar ju också den svalare delen på året.
Trots isen och snön blir det inget drag i dag; dels för att hon inte mådde bra igår och vi har bara kälken och vissa delar av vägen är bara eller har enbart ett tunt lager. Maken sade just att vovven inte har ätit upp sin frukost; hon kanske inte känner sig på topp. Vi får hålla oss till lugna, kortare promenader i halkan.
Nu har det slutat snöa!