Förra veckan röntgades Midna - armbågar och höfter. Veterinären hoppades att Svenska Kennelklubbens veterinär skulle hålla med henne; att Midnas leder såg fina och friska ut.
Det borde ju inte vara annat än bra eftersom Midnas föräldrar är/var friska. Att vänta är alltid en känsla av nervositet. Inom 14 dagar skulle vi få certifikatet från SKK.
I förrgår var det ett kuvert adresserat till mig. Jag slet upp det mellan brevlådan och huset. Och såg resultatet. Armbågar 0, en lättnadens suck. Ja men höfterna då? Certifikatet har text på EN sida. Hallå, höfterna! Jag ville ju veta där på fläcken. Nedre delen av arket; där såg jag förklaringar och resultat. Jaha... Vad betyder det här? Hö höft B, Vä höft C. C = Lindrig dysplasi. C-klassad höft... Vad har det för konsekvenser, förutom att det inte blir någon kull?
Det var som om luften gick ur. Det blev något av déja vu; min Newfoundland som hade friska höfter men dåliga armbågar fick vi låta gå till de sälla jaktmarkerna endast 16 månader ung. Fast så illa ställt var det ju inte med Midna! Men ändå smög sig tanken in i min hjärna.
Men det är inte helt hopplöst; Midna kan leva ett normalt hundliv med drag. Dessutom kan man röntga om höfterna eftersom resultatet kan bero på att hon inte har utvecklats färdigt eller otydlig röntgenbild (vilket jag inte tror eftersom veterinären kollade bildkvaliten). Vi hade planerat att ställa ut Midna i april. Nu snurrar tankarna: ställa ut eller inte, röntga om eller inte. Hur som helst måste vi bestämma oss fort, i alla fall när det gäller utställningen. Dottern vill att Midna ställs ut.