Nu har jag hjälpt dottern att plugga franska. Jag minns faktiskt en hel del! Hon läste på franska och jag översatte. Som t ex 137! Cent trente sept. Det trodde hon inte så där fick hon tji ;-)!
Det är ett svårt språk och måste underhållas, vilket inte är lätt om det inte finns någon att prata med. Nu fräschas mina kunskaper upp när jag hjälper dottern med franskan. Jag klarade mig bra båda gångerna i Paris.
Det är ett mycket vackert språk, tycker jag!

Nu har skogen avverkats ordentligt; fri sikt ett par hundra meter bakom huset. Nu håller de på att avverka framför huset på andra sidan vägen. Höst- och vintervindarna lär kännas ännu mer då de får fart över de öppna ytorna.
Men täckningen har blivit bättre; jag har mottagning i nästan hela huset nu. Det är positivt. Och det blir ljusare på tomten.
Det är nästan en helt ny miljö med nya vyer efter alla träd som fällts. Doften av gran slår emot när vi kommer ut på trappen; en underbar och aromatisk bouqet av trä och kåda.
Det känns som om skogsmaskinen körs dygnet runt. Strålkastarna har lyst rätt in i köket, sen kväll som tidig morgon.

Tisdagen har börjat kyligt; - 0,6 ute och + 16,5 inne. Midna hoppade upp i sängen till herrn i huset. Hon hade ingen lust att gå ut! Jag gick ned och kände kylan från golvplankorna mot mina nakna fotsulor. Maken gick upp; han plockade ur diskmaskinen och gjorde frukost medan jag tände i spisen. Midna fick mutas ned för att gå ut på rastning nr 1. Hon nosade i det frostbitna gräset och såg förundrad ut. När vi kommit in och kopplet knäppts av rusade hon upp till sovrummet. Vem låg i sängen när jag gick upp för att väcka dottern? Just det; den frusna polarspetsen ;-)!