Jag tog en härlig promenad med Midna; vi gick och mötte maken. Hon var en riktig ängel! Om hon kunde vara så duktig hela tiden och jag slapp krokodilen skulle jag gå både förmiddag och eftermiddag!
Det är väldigt jobbigt med en hoppande hund på nästan 30 kg. Dessutom bits hon när hon är på det humöret. Hon lyssnar inte heller. Det beteendet försvann vid första löpet men återkom när hon fyllde ett år. Ja man får vara glad för de gånger hon inte hoppar och bits.
Men ikväll var det en ren fröjd! Stundtals kändes det inte som om jag hade någon hund i kopplet; så fint gick hon!
Midna hörde makens bil långt före mig; svansen gick fortare och fortare, hon ställde sig på bakbenen och flög in i bilen så fort jag öppnade bildörren.
Hemma på tomten... då började hon kampa med kopplet. Ja lite valpig fortfarande... men väldigt vacker trots bristen på päls ;-)!

Då har jag äntligen tagit tag i cyklingen igen! Det var ju ett tag sedan om man säger så...
Men bättre sent än aldrig!
Femton minuter och 5,15 kilometer! Jag har inte tappat greppet! Lite tråkigt att trampa på utan att komma framåt. Men på med spotify och så var det klart!
Katterna tvärstannade när de kom upp och fick se mig. Athenas ögon var stora som tefat. Hon hoppade över dammsugaren som står intill sänggaveln. Eros flög förbi då jag stannade upp för att rätta till telefonen i fickan. Midna kom upp, stannade i dörröppningen och vände. Ja det är ju inte alla dagar man chockar både kropp och djur ;-)!
Ett plus i kanten, förutom att bränna kalorier och förbättra konditionen, cykelturen gav mig drygt 2000 steg :-D!

Jag såg något underligt, högt upp på morgonhimlen när jag skjutsat dottern till bussen. Det liksom bara dök upp! Ett glödlampsformat vitt ljus! Jag stannade bilen för att titta. Då försvann det i tomma intet. Det fanns inga moln på himlen. När jag började köra kom det fram igen på, som jag uppfattade det, samma plats som när jag först såg det. Fast nu lyste halva föremålet; nästan som om det brann!
Jag vet inte vad det var. Ett s k stjärnfall? Planeten Venus?
Vad det än var så finns bilden kvar i mitt inre. Fascinerande! Synd att jag inte kunde fota "fenomenet".