Förra veckan röntgades Midna - armbågar och höfter. Veterinären hoppades att Svenska Kennelklubbens veterinär skulle hålla med henne; att Midnas leder såg fina och friska ut.
Det borde ju inte vara annat än bra eftersom Midnas föräldrar är/var friska. Att vänta är alltid en känsla av nervositet. Inom 14 dagar skulle vi få certifikatet från SKK.
I förrgår var det ett kuvert adresserat till mig. Jag slet upp det mellan brevlådan och huset. Och såg resultatet. Armbågar 0, en lättnadens suck. Ja men höfterna då? Certifikatet har text på EN sida. Hallå, höfterna! Jag ville ju veta där på fläcken. Nedre delen av arket; där såg jag förklaringar och resultat. Jaha... Vad betyder det här? Hö höft B, Vä höft C. C = Lindrig dysplasi. C-klassad höft... Vad har det för konsekvenser, förutom att det inte blir någon kull?
Det var som om luften gick ur. Det blev något av déja vu; min Newfoundland som hade friska höfter men dåliga armbågar fick vi låta gå till de sälla jaktmarkerna endast 16 månader ung. Fast så illa ställt var det ju inte med Midna! Men ändå smög sig tanken in i min hjärna.
Men det är inte helt hopplöst; Midna kan leva ett normalt hundliv med drag. Dessutom kan man röntga om höfterna eftersom resultatet kan bero på att hon inte har utvecklats färdigt eller otydlig röntgenbild (vilket jag inte tror eftersom veterinären kollade bildkvaliten). Vi hade planerat att ställa ut Midna i april. Nu snurrar tankarna: ställa ut eller inte, röntga om eller inte. Hur som helst måste vi bestämma oss fort, i alla fall när det gäller utställningen. Dottern vill att Midna ställs ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj oj nu är det länge sedan jag bloggade! Men det har sina orsaker..! Först och främst har jag haft en period med mycket jobb. Fått vikariera för kollegor och några extra jobbpass. För snart två veckor sedan däckade jag under natten. Feber. Ont i...

På kvällskvisten har jag och fästmannen fixat med belysning och fortsatt med timret. Några timmar ute i oktoberkvällen. Lite kyligt. Det ska bli gott med te när fästmannen kommer in. Han plockar undan ute och släcker samt stänger. Nu fryser jag. Ha...

Skönt med sovmorgon. Och skönt att slippa gå upp och skjutsa dottern. Gårdagens jobb känns i axlarna i dag. Åtta timmar storstäd, ja jag skulle ljuga om jag påstod att det inte kändes. Nu inmundigar jag dagens första balja java. Och det smakar finf...

Ett par morgnar har jag fått skrapa rutorna på bilen. I morse var det regn. Det märks att hösten bli mer och mer intensiv; kvällar och morgnar är väldigt kyliga. Även dagarna är kyliga trots att solen tittar fram då och då. Det har gått så fort; nys...

Då är det sista September i dag. För fem dagar sedan firade jag och fästmannen åtta månader som officiellt par. Det har gått fort; väldigt fort. Och det känns fortfarande bra :-)! För en tid sedan fick jag frågan om jag var lycklig tillsammans med fä...