En strålande vacker dag! Jag bestämde mig för att gå den långa promenaden; den på nästan 6 km. Så trivsamt att gå med en hund som går jättefint. När vi kom ut från skogsvägen körde ett travekipage på banan bredvid grusvägen. Jättekul tyckte Midna och blev så uppspelt att hon hoppade på mig. Hon fick en tillsägelse och vi fortsatte gå när hon lugnat sig. So far so good. Midna var så duktig och gick så fint.
Tills vi kom till granngården. Gick jättebra att gå förbi grisarna som sprang i hagen. När vi nästan var förbi hörde eller kände hon något och satte sig ned. Hon skulle inte gå; hon stretade emot men gav sig när hon insåg att det inte funkade. Då började hon tigga godis. Men det är ju jag som bestämmer NÄR/OM det ska belönas med godis. Då blev hon sur och hoppade, slängde ena frambenet över kopplet. Två gånger gjorde hon så, jag sade åt henne och lugnade henne - sedan fortsatte vi och hon gick som en ängel. För bara några månader sedan kunde hon hoppa i flera hundra meter innan hon insåg att det inte gav något annat än en tråkig mamma/matte. Och det är ju inte på varje promenad heller. Nio av tio promenader går hon exemplariskt.