Den senaste månaden har varit lite, ska jag kalla det äventyrlig. Jag har kört fast, fått soppatorsk och i morse på väg hem från bussen fick jag bredhas på Pärlan. Det är både framhjulsdrift och automat så det var intressant... inte! Jag körde inte fort och jag hade inte foten på gasen. Gissningsvis en isfläck under modden. Vägen var oplogad; det har kommit ett par cm snö under natten.
Som tur var mötte jag ingen och jag kunde snabbt räta upp bilen. Ett ögonblicks verk och livet kunde ha förändrats. Jag har stor respekt för vintervägar; de kan vara förrädiska.
Midna fick lite äventyrsfeeling på vår före-frulle-promenad; ett vackert rådjur stod ca 10 m framför oss på vägen. Jag tror inte hon såg det utan hon kände doften. Hon skulle dit där den stått - trots att vi hade gjort höger-om och börjat gå hemåt. Men efter ett par minuter verkade hon ha glömt rådjuret.

Jag har alltid undrat varför ett visst mode existerar. Vem har rätt att bestämma vilka kläder som är acceptabla? Jag vill ha kläder som jag trivs i och festkläder jag tycker är snygga. Att klä sig som många andra är väl inte skoj? Det tycker inte jag. Jag är inte som alla andra; jag är mig själv. Så har det alltid varit. Tyvärr stör sig en hel del människor runt omkring på att någon sticker ut, vare sig det gäller klädsel eller åsikter. Kärringen mot strömmen; det är jag! Bryr jag mig? Knappast! Sverige är ett fritt och demokratiskt land där vi får tycka vad vi vill. Nästan i alla fall. En avvikande åsikt betraktas som fel. Det anser jag är respektlöst. Jag respekterar åsikter som inte delas av mig. Varför är det då så svårt att respektera min?
Om vi går tillbaka till modet; om jag vill ha kort kjol trots att det är "omodernt" så har jag det. Varför respekteras inte det då? Jag vill sticka ut, jag trivs med mig själv och vågar vägra modegudarnas lag! Trekvartsbyxor som är utsvängda; nej tack! Pastellfärger; nej tack! Jag vill ha riktiga jeans och tröjor i mörka, lite starkare färger. Tröjor, inte toppar!
Dessutom är ju de flesta modekläder sydda för onormalt smala människor; inte för oss med kurvor och ett par kilo extra.
Till vardags är det mysbyxor som gäller! Bekvämt och praktiskt eftersom de är varma och mjuka; ett måste på hundpromenader.
Och förresten passar inte moderiktiga kläder in i skogen. Inte till vardags.
Visst kan jag också klä upp mig! Till fest, ja då lägger jag vardagspaltorna på stolen och drar på mig en klänning. Men en klänning som jag gillar - mode eller ej!