Tidig eftermiddag och härligt väder! Vad passar bättre än en dragtur - med matsäck? Sagt och gjort, dottern och jag fixade med kaffe, mackor, saft och vatten, knäckebröd samt tuggben till Midna. Dottern packade ryggsäcken som maken surrade fast på rattkälken. På med selen och spänna för hunden.
Först tvärvägrade hon att gå; hon satte sig och slutligen lade hon sig med benet om kopplet. Malamuter ÄR envisa men Madame Midna är envisare än en småländsk åsna. Men med lite lock å pock så traskade hon på med kälken efter.
Vi styrde kosan mot vägen mellan hagarna och gärdena. Ett litet tokryck med hopp men hon lugnade sig fort.
Efter ca 1,5 km stannade vi på gärdet och mumsade på kaffe resp saft och mackor. Midna slängde sig över knäckemackan och sedan tuggbenet. Vattnet ratade hon; snökokor var godare att tugga i sig.
Midna traskade på och kämpade trots att hon var lite trött på hemvägen. Det blev ett hopp; hon tiggde godis och blev sur när hon inte fick något.
Överlag tycker jag draget gått jättebra de två senaste gångerna. Hon vet exakt vad hon ska göra. Det är ju det här hon är gjord för. Hela hon strålade av glädje.
Väl hemma var hon trött och törstig. Av med selen och hon nästan kastade sig över vattenskålen. Där efter lade hon sig och slocknade nästan lika fort som efter den lugnande injektionen.