Jag hatar blodapelsiner! Usch! Fy! Blä! Urk! Nä tacka vet jag vanliga apelsiner.
Och vad hade maken köpt igår? BLODAPELSINER!! Nej! Är han galen? Ja ja, det fanns visst inga clementiner och han hade ju även köpt bananer.
Rätt som det är, på kvällen framför dumburken, skalar han en sådan där orange "boll". Doften... Ljuvligt fräsch! Maken mumsar och säger att det var verkligen en god blodapelsin. Mot mitt bättre vetande ber jag om att smaka en klyfta. EN klyfta. Jag luktar lite på den. Skeptisk trots att doften tilltalar mig. Nästintill motvilligt biter jag av en liten bit. MUMS! Det var ju jättegott! Jag är omvänd; sweet Jesus! Halleluja! Det var verkligen gott. Friskt och fräscht; som en blodapelsin ;-)! Där ser man. Barndomens traumatiska smakupplevelse är som bortblåst!
Det finns en kvar i fruktskålen. Fast inte länge till :-0!