Är det någon som tror att livet på landet är totalt händelselöst? Tänk om i så fall.
I måndags kom ju en rovfågel och tog en tupp. Igår när vi satt och stirrade in i dumburken ropade plötsligt dottern från köket: "En räv! Det är en räv bakom hönshuset!" Å grinden till hönsgården var öppen... Jag sprang som en gasell med kvasten i näven. Men räven hade ju redan pipit i väg när jag rundade hörnet på kåken. Jag stängde grinden och passade på att inspektera nätet vid marken; om hönsen kan smita ut kan räven gräva sig in.
Maken och jag hjälptes åt att sätta plattor på högkant vid de misstänkta rymningshålen. Han stängde luckan om dem; den brukar stå öppen 24-7 men inte denna kväll och natt. Vi får nog ta ett nappa tag i helgen och åtgärda stängslets svagheter.
Nej jag är inte arg på räven. Inte på rovfågeln heller. Det är VI som bor i deras habitat och de följer sina instinkter. Våra höns är ju rena rama Sibyllakiosken för dem. Vi får ju säkra upp fjäderfänas inhägnad helt enkelt.