Våra fjäderfän blir överlyckliga då de får härja fritt på tomten och sätta i sig färskt gräs och krafsa efter mask med mera i jorden. Äggen blir ju så mycket bättre.
De sprang omkring och njöt, trots diverse skurar och snålblåst. Tupparna gol och hönsen skrockade.
På eftermiddagen var det tomt på gräsmattan och alldeles tyst. De hade väl fått nog av regn och blåst? Dottern stängde dörren till hönsgården och jag gick för att hämta posten med Eros hack i häl. När jag kom fram till ingången flaxade en ganska stor, brun fågel upp från utsidan av snäbärshäcken. Eros dök in i häcken. Fjädrar. Helsefyr! Hönsen! Jag sprang tillbaka in och berättade för maken och dottern att vi blivit av med ett fjäderfä. Maken kom ut när jag kom med posten. Den döda tuppen låg i den lilla bäcken nedanför häcken. Jag gick in med posten. Då påpekade dottern att dörren till hönsgården var öppen; två hönor saknades. Å nej! Hade rovfågeln attackerat hönsen också? Som väl var hade de gömt sig i en buske strax utanför tomtgränsen. De sprang mer eller mindre i panik mot hönshusets trygga vrå.
De har knappt gett ett ljud ifrån sig. Och de är fortfarande inne, trots att jag hällt ut lite skulor.
I dag får de hålla sig i hönsgården. Om de går ut från hönshuset vill säga.