Trött är väl bara förnamnet! Lade huvudet på kudden och sedan ringde klockan. Åtminstone känns det så.
Jo jag vet att jag har mig själv att skylla!
Maken och jag skulle kolla på film; vi tittade lite för länge på Gudfadern. Klockan var över midnatt. Fem timmar senare skrek alarmet. Och som vanligt vaknade jag strax innan klockan ljöd. Pigg och nyter... nja det var väl ändå att ta i! Upp kom jag i alla fall och satte fart på de övriga familjemedlemmarna. Eros sprang ned och satte sig vid dörren. Hm, sedan NÄR får han gå ut så där dags på dygnet? Typ aldrig! Jag fick lyfta upp honom i famnen när <3 maken skulle i väg. Athena lade sig tillrätta på en köksstol, som vanligt. Midna lade sig på sin plats i soffan. Nu sover alla tre sött.
Jaha, undra sade flundra; vad ska man göra i dag? Utöver en och annan promenad alltså... Gäsp... Ja jag vet ju vad jag vill göra!

Förra veckan hade jag värk i leder och muskler med en och annan febertopp. Det blev inte så många promenader eftersom jag var lite matt.
Nu ska jag jobba mig tillbaka! Det är inte lika lätt att ta tillbaka det som förlorats. Orken och konditionen alltså. Det är inte bara att ge järnet för att komma tillbaka. Inte för mig. Jag måste hålla den här nivån några dagar innan jag långsamt kan öka, hålla den nivån, öka etcetera. Tyvärr är det inte många som förstår min situation.
Det är många som anser att man ska pusha sig, utmana sig själv. Ja men gör det och låt mig lyda doktorns order! Jag har hypertoni. Högt blodtryck. Jag medicineras mot det. Doktorns order: motion men långsam stigning. Minsta trötthet; VILA eller dra ned på tempot.
Den infektion eller vad jag ska kalla det, verkar ha gått tillbaka. Den går tillbaka, utan att ha brutit ut, och orken går framåt.

Tog en kortis med Midna på förmiddagen; en dryg kilometer och jag var helt slut! Skönt samtidigt. Midna åt sin frukost strax efter 10. Ovanligt tidigt med tanke på att hon ätit morgonmålet sent på eftermiddagen de senaste dagarna.
Efter kortisen har vi ägnat oss åt soffhäng. Vovven har varvat soffhänget med att fostra sina valpar... inte riktiga utan substitutvalpar; katterna! Hon ska fostra och tvätta dem samt att hon lade upp sig i diställning när Eros gosade med henne.
Vi tog en miniatyrpromenad nyss för att insupa lite vårluft! Skönt att röra på sig men det känns att jag inte är helt fit 4 fight.
Nu ska jag sticka färdigt mitt lilla projekt ;-)! Sedan kommer det tråkiga; fästa och montera. Det senare är jag inte bra på...

Jag vet inte vad som är värst; ligga nedbäddad i soffan dyngförkyld eller ha feber och led- samt muskelvärk. Fast det är tur att jag inte är däckad; vem skulle ta hand om hunden och köra dottern till och från bussen? Men det är jobbigt att bara vara risig också! Helt slut efter rastningarna. Tur i oturen att Midna är inne i en matsvacka och är lite moloken!
Maken kom hem tidigare igår och då gick han en sväng med henne.
Det är nog värre att däcka och vackert ligga där man ligger, när jag tänker efter. Nu kan jag ju fixa en kopp kaffe och rasta hunden med mera. Men när jag är så där riktigt dålig med feber typ 40 grader; då är inte ens jag särskilt kaxig.
Så där ja! Nu har jag fått ventilera lite.

Dagens första promenad avklarad! Igår blev det bara en; Midna var inte på hugget och det var isgata på vägen.
I dag är hon piggare (hon kräktes igår eftermiddag) och i skrivandets stund äter hon sin frukost.
Det är fortfarande halt på vägen. Pyttesmå snöflingor singlade ned men upphörde efter några minuter. Nu har de kommit tillbaka i något större format och uppspeedat tempo. Än så länge fastnar det inte på marken.
Det fryser och tinar om vartannat; islagret är tjockt och kommer ta tid innan det försvinner. Särskilt på vägens skuggiga partier. Midna var så gullig; hon gick sakta och fint. Ibland tittade hon bakåt på mig, inte med tiggblicken. Jag har halkat ett par gånger och då såg hon så skyldig ut fastän det inte var hennes fel.
Vintern är en av mina favoritårstider men jag ogillar halkan. Vår gosvarg föredrar ju också den svalare delen på året.
Trots isen och snön blir det inget drag i dag; dels för att hon inte mådde bra igår och vi har bara kälken och vissa delar av vägen är bara eller har enbart ett tunt lager. Maken sade just att vovven inte har ätit upp sin frukost; hon kanske inte känner sig på topp. Vi får hålla oss till lugna, kortare promenader i halkan.
Nu har det slutat snöa!

Förra veckan röntgades Midna - armbågar och höfter. Veterinären hoppades att Svenska Kennelklubbens veterinär skulle hålla med henne; att Midnas leder såg fina och friska ut.
Det borde ju inte vara annat än bra eftersom Midnas föräldrar är/var friska. Att vänta är alltid en känsla av nervositet. Inom 14 dagar skulle vi få certifikatet från SKK.
I förrgår var det ett kuvert adresserat till mig. Jag slet upp det mellan brevlådan och huset. Och såg resultatet. Armbågar 0, en lättnadens suck. Ja men höfterna då? Certifikatet har text på EN sida. Hallå, höfterna! Jag ville ju veta där på fläcken. Nedre delen av arket; där såg jag förklaringar och resultat. Jaha... Vad betyder det här? Hö höft B, Vä höft C. C = Lindrig dysplasi. C-klassad höft... Vad har det för konsekvenser, förutom att det inte blir någon kull?
Det var som om luften gick ur. Det blev något av déja vu; min Newfoundland som hade friska höfter men dåliga armbågar fick vi låta gå till de sälla jaktmarkerna endast 16 månader ung. Fast så illa ställt var det ju inte med Midna! Men ändå smög sig tanken in i min hjärna.
Men det är inte helt hopplöst; Midna kan leva ett normalt hundliv med drag. Dessutom kan man röntga om höfterna eftersom resultatet kan bero på att hon inte har utvecklats färdigt eller otydlig röntgenbild (vilket jag inte tror eftersom veterinären kollade bildkvaliten). Vi hade planerat att ställa ut Midna i april. Nu snurrar tankarna: ställa ut eller inte, röntga om eller inte. Hur som helst måste vi bestämma oss fort, i alla fall när det gäller utställningen. Dottern vill att Midna ställs ut.

Nu har mars anlänt! Isande kall start på vårmånaden. I måndags var det väl inte så kallt men igår när jag lämnat dottern vid bussen var det 10, 11 minusgrader. Det var kallare då än strax efter 5 då det var 8 minus.
Igår var det långkallingar som gällde.
Idag var det 2 minus och jag slapp skrapa bilrutan!
Jag kom att tänka på vad jag och dottern gjorde för... sex eller sju år sedan. Den första mars kröp vi i hallen och mötte maken. Jamandes. Ha ha vilken min han hade när två galenpannor kröp och jamade :-D! Lite skoj måste man ha!
Jag är lite kluven... Samtidigt som jag längtar efter våren, väntar med spänning på att lökväxterna ska komma upp och så vill jag ju se om de växter vi flyttade förra året har klarat sig, vill jag ha vinter ett tag till. Midna har ju precis kommit i gång med dragträning. Rattkälken är precis lagom bra att börja med; den skramlar lite och glider bra på snön. Vi har börjat tänka på att göra skrindan mer "dragvänlig"; Midna är livrädd för skaklarna och ogillar selen som hör till. Det måste ju gå att sätta dit någon typ av metallöglor så det går att fixa & trixa med att fästa linan i. Jag har lovat min systerdotters dotter att hon ska få åka efter Midna.
Är det oväder på gång, månntro? Athena ligger på huvudet och sover <3. Eros ligger tätt intill mig; han hade mer bråttom in än ut. De små fyrfotingarna sover i soffan; Athena nästan intill Midna och Eros, som sagt, tätt intill mig.