Fyra veckor har gått fort. För fort. Idag var det dags för kära maken att stiga upp 5.15 och pallra sig iväg till jobbet. Jojo, sötebrödsdagarna är ett minne blott. Jag kunde ju lägga mig en stund efter han hade åkt! Det var ganska skönt. Nej, det var faktiskt riktigt skönt att krypa ned under täcket igen och titta in i huvudet. 7.30 skrek alarmet; dags att gå ut med hunden ytterligare en gång och sedan ge henne och katten frukost. Jo jag kröp ned under täcket igen och filosoferade en timme. Då var det dags att väcka dottern som hade buss att passa; hon skulle till en kompis och de har inte träffats på jättelänge!
Solokvist med de små, precis som vanligt då maken jobbar och dottern är i skolan.