För ett par dagar sedan flög tornseglarna iväg. Snart höst... Sommaren har gått fort, på tok för fort! Hoppas hösten blir fin! Det brukar vara så klar, härlig och frisk luft!
Imorgon är det dags för veterinärbesök nr 2. Blodprov som ska skickas på analys. Lilla hjärtat, hoppas de kan tala om vad som är fel så det kan åtgärdas! Vi ska be om lugnande, Midna lär komma ihåg att det var obehagligt sist. Så får vi se om det blir fortsatt kur med smärtstillande eller inte. Vovven kan ju inte gå på smärtstillande hur länge som helst heller! Men att veta att hon har ont är inget bra alternativ heller. Pest eller kolera.
Dotra och jag väntar på säsong 3 av Violetta. Det är visst den sista.
Och om drygt fyra timmar kommer maken hem efter två dagars jobb i Köpenhamn! Vovven lär bli överlycklig när "pappa" kommer hem.

De gör mig fullständigt galen! Men vad vore livet utan dem?
Den ena provocerar och den andra stalkar. Och ibland är de så söta och kramgoa mot varandra; de kan ligga bredvid varandra i soffan.
Jag "talar" om kissen och vovven; Athena och Midna. Våra små <3! Ett minilejon och en gosvarg som får hjärtat att svämma över av kärlek. Ett liv utan djur är inget liv. Min åsikt. Den som yttrar: bara en hund och bara en katt behöver inte öppna foderluckan i min närhet! De är inte "bara" hund och katt utan familjemedlemmar; lika viktig som oss andra i flocken.
Athena var ju tvungen att tydligt visa Midna att hon var i sängen. Midna travade fram och tillbaka vid fotändan och Athena stod i sängen, malligt retfull. Och så flög hon ned från sängen och in under bänken akvariet står på. Och Midna försökte krypa efter. Ett tu tre; katten tog sats och rann nedför trappan. Med Midna hack i häl. Nu har de tagit paus i sin lek. Våra älskade busungar; vad vore livet utan ER?