Ja då är vi i gång med vår countdown. Nedräkningen tills vi ses. Fortfarande fjolligt förälskade. Efter nästan 18 år har vi fortfarande stark längtan efter varandra. Det finns säkert en och annan som tycker vi är larviga men det struntar jag i! Min mamma hävdade att det där man känner i början försvinner efter något år eller två. Nej, det har det inte för oss. Tvärtom, påstår jag, har det bara ökat med åren. Som min kära make sade vid något tillfälle; vi ger varandra näring. Vi lovade prästen när vi gifte oss att vi skulle vårda varandra och äktenskapet. Det tycker jag absolut att vi gör.
Nej glöden har aldrig falnat utan finns där, som den gjort sedan vi träffades IRL. Han kan fortfarande framkalla det där härliga pirret i magen med en blick, ett leende - what ever!!

Så har måndagen gjort entré och en ny vecka har börjat. Det är en vecka i ensamhetens tecken då jag är gräsänka till torsdag :-(. I dag var det vackert att pallra sig upp 04.40 zzzz. Jag skulle torka hans jeans med hårtork eftersom de inte hunnit torka efter tvätten. Nej de blev inte helt torra men jag gjorde mitt bästa i alla fall. Efter frukost skjutsade jag honom till bussen.
Hem och rasta Midna, väcka dottern, ge vovven frulle och SEDAN en välförtjänt java.
När det har ljusnat tänkte jag ta en promenad med Midna.Inte i skogen eftersom älgjakten har börjat.
Snart dags för tur nr 2 upp till bussen. Hoppas hon är klar snart...