Natten mellan 19 och 20 oktober 2013 premiärsov vi i huset. Och sedan 20/10 -13 har vi bott här. Att flytta från sta'n till skogen är bland det bästa vi har gjort! Tre år; inte dåligt! Det har gått fort; känns ju som igår. Nästan i alla fall. Visst det är lite pusslande när vi är en bil kort men det gör inget! Det är betydligt fler plus än minus! Ingen av oss saknar lägenheten eller allt oväsen heller. Nu bor vi verkligen bra, in the middle of nowhere!
Vi hittade vårt paradis och familjen har utökats med två katter och en hund.

Den här veckan har gått relativt fort trots att jag har varit gräsänka. I kväll kommer kära maken hem! Jag ska hämta honom vid tåget.
Vad ska jag sysselsätta mig med då? Jag ska börja med en förmiddagspromenad. Igår blev det ju bara en. Sedan finns det en uppsjö av måsten; bara att dra sticka om vilken jag ska börja med. Jag ska tända i spisen, plocka ur och i diskmaskinen, tvätta, ta reda på torr, ren tvätt... Ja det finns alltid något att göra - vare sig jag vill eller inte!
Ryggen är bättre, vilket är skönt. Nu kan jag böja mig utan att det gör alltför ont. Med mindre smärta är jag också rörligare och kan träna jogga med Midna. Det kommandot är en del av koppelträningen. Hon har gått som en ängel i flera veckor nu. Det går åt lite godis framför allt på hemvägen men det må vara hänt. Och så måste jag vara uppmärksam på henne; när hon börjar gå bakom mig är det dags att ha kortare koppel och föra henne framåt, framför mig. När hon går bakom mig är ett säkert tecken på att hon kommer att hoppa. Det gäller att läsa kroppsspråk och tankar för att bryta beteendet innan hon hoppar. Nu har det funkat i flera veckor. Än så länge är det kortare promenader. Om vi inte möter maken; då blir det längre sträckor. Det är hemvägen som det är risk för hopp. När hon började hoppa spelade det ingen roll om det var i början eller slutet på promenaden. Om man ser det så har det gått åt rätt håll.
Jaha, tajm för dajm! Dags att göra nytta!