Jag tänkte koka saft i dag, upptäcker att vissa redskap jag ska använda behöver diskas. Jaha, bara att fylla diskmaskinen och sätta på. Tog en förmiddagspromenad med Midna medan maskinen gjorde jobbet. Hem och tar en tretår medan de sista xx minuterna. Byter om och börjar att skära frukten i små bitar, kokar upp och låter frukten småputtra. Häller av och låter saften rinna. När den är uppmätt och jag ska väga upp sockret upptäcker jag att jag har knappt något socker kvar! @&*# också! Innan jag tänkte släppa ut katterna så tog jag en eftermiddagspromenad med Midna. En dryg kilometer härifrån går en skogsväg in till höger. Den är bredare än skogsvägen som ligger 500 meter bortåt och terrängen i skogen är mer öppen. Vi hade väl gått typ 100 meter eller något så fick jag syn på... Det grå skenet som spelade mina ögon ett spratt? Nej, det var sidan på en älgko - cirka 10-15 meter in i skogen. Jag gav högt kommandot nu vänder vi samtidigt som jag håller ögonen på kon. Hon vände huvudet mot mig och vi betraktade varandra i någon millisekund. Då förflyttade hon sig så hon hade fronten mot mig. Okej, bara att respektfullt avlägsna sig. Jag vill ju inte ha en tjurig älgko i bakhasorna! Långa benet före. Midna travade på så duktigt tills vi vek av på huvudvägen. Åh så spännande dofter, tyckte hon och lade sig ned. Avståndet mellan oss och älgkon kändes inte långt. Jag vet inte om hon gick efter oss eller inte. Dumt att ta risken. Midna reste sig upp och travade på i ett par hundra meter, stannade i en pose som för tankarna till en envis oxe i Småland! Lock och pock så gick hon i alla fall framåt. Hon vände huvudet bakåt när det lät inifrån skogen.
Jag såg aldrig någon kalv men den kan ha varit någon annanstans. Det går en ko med kalv där i krokarna. Jag gissar att hon hade en kalv eftersom hon först vände huvudet mot oss för att sedan ändra position/riktning så hon stod mot vår riktning. Nej, jag blev inte rädd. Det var ännu en häftig naturupplevelse med ett vilt och ståtligt djur; Skogens Drottning. Men jag tänker inte utmana ödet och försätta mig och Midna i en farlig situation. Det var ju en adrenalin kick som hette duga!
Katterna blev överlyckliga när jag öppnade åt dem! Nu står Athena och mjölktrampar medan Eros sitter och spinner ljudligt på armstödet.

Vecka 43 och måndag. Mörk morgon dessutom. Men en ljusglimt finns det mitt i allt mörker; höstlovet närmar sig. Då ska vi vara lediga alla tre. Skönt för dottern och maken men även för mig. Det enda jobbet jag ska utföra är att baka med en tös på fyra år.
Gick som vanligt upp 4.45 för att se till så kära maken kommer upp. Jag skulle precis somna om när Midna flög ur sängen och kräktes vid trappan. Via messenger bad jag papper. Torka spya strax efter fem på morgonen... Vilken hit..! Sedan lade hon sig i sängen igen, med nosen på mitt pekfinger. Skulle just somna om igen när maken kom för att pussa hejdå. Därefter var det ingen idé att somna om; klockan skulle ringa klockan sex. Nej jag klev inte upp; jag låg och slöade tills alarmet ljöd.
Jag har tänt i vedspisen och druckit dagens första java. Nu måste jag rasta Midna.