Det har väl snöat under senare halvan av eftermiddagen. Nu vet jag inte om det snöar eller inte; det är kolsvart ute. Snön ligger kvar - än så länge!
Det var nollgradigt och snöfall när jag åkte från sta?n. Hellyset fungerade inte då jag bländades av snön och halvljuset gav dålig sikt. Ja vad gör man?
Grusvägen var förrädisk i och med att snön täckte isskorpan. Men jag vet ju att det kan vara halt.
Det ligger en trött vovve bredvid mig i soffan. Katterna vet jag inte var de håller hus; de ligger väl och sover någonstans.

Måndag. Och grått, trist väder. Sitter under filten i soffan; lite rått och urrigt inne. Ute är det nollgradigt på minussidan och frisk, härlig luft. Efter påtåren är det dags att sätta fart; hunden ska promeneras och jag ska städa, ta hand om ren tvätt, vädra täcken, fylla på mat åt fåglarna och köra ett par maskiner med tvätt. Ja diskmaskinen ska ju tömmas och fyllas också. Det gamla vanliga.
Inte blir man på så värst bra humör i det här grådasset. Nä nu vill jag ha snö, sol och minusgrader! Ett sådant där sportlovsväder vi hade förra söndagen. Då var det ett riktigt vykortsvackert sportlovsväder med strålande sol som fick snön att gnistra och snötyngda grenar, luften var kall, frisk och härligt krispig. Det var en vinterdag som jag minns från barndomen; kall och härlig. Jag minns syrran och jag gjorde tåg av mina pulkor och stjärtlappar. Loket var rattkälken. Hon hjälpte mig att få lite fart så jag kunde åka nedför den lilla slänten. Loket välte och jag hamnade i snön. Mitt skratt kunde mamma höra i sitt inre många, många år efteråt.
Jaha, dags att sätta fart för att bege sig ut i gråvädret...