... har tänts genom ett telefonsamtal  ! Ett samtal kopplat till ett mejl. Förutom att förlaget ringde upp så mejlade kundtjänst ett par länkar till det paket som jag skulle ha störst glädje av. Jag vidarebefordrade mejlet till   maken. Lite tåglektyr   så kan vi - hoppas jag - diskutera det i kväll. Alltid bättre med ett par extra ögon och en diskussion.   maken är något av    djävulens advokat vilket kan vara bra då jag är av en ganska impulsiv natur  . Ibland i alla fall...  .

  Nu vill jag att han ska läsa, komma hem och diskutera - och så kör vi! Nåväl vi får se vad som händer.

  Så där ja! Nu var såren renslickade och läkta. Det gick fort... Jo men att gräva ned sig och deppa är inte riktigt min grej. Vissa gör det men jag tillhör inte den kategorin. Inget fel i det; alla är vi olika.

Nåväl...

  Då har jag hittat ett annat förlag. Men de vill inte ha manus via mejl utan utskrivet på papper med radavstånd på minst 1,5. Det känns ju smurtigt... eller inte. Vi har nämligen ingen skrivare! Den vi hade var trasig och vi har inte köpt någon ny.   Maken har fått ett litet mejl med två dokument och en vädjan om att printa och skicka.

Ja, då får jag vänta och se... Tålamod är ju inte min bästa gren. OM inte jag ska garnera en tårta förstås... DÅ har jag världens bästa tålamod  !

Hoppet spirar men förväntningarna ligger lågt; samtidigt som att NÅGON gång ska det vara min tur!

  Ja ja, vaknade ur drömmen - igen! Ytterligare en refusering med motiveringen att det är tufft i bokbranschen och de hade ingen möjlighet att publicera. Tack för det! Är det så svårt att bara vara ärlig? Att det är tufft för debutanter borde svaret vara. Fast det vet jag ju. Det är alltid svårt att bli publicerad i Sverige, om efternamnet inte är Läckberg eller Marklund. Jo man blir publicerad också om man supit skallen i bitar i någon realitysåpa. Nej, jag är inte bitter! Bara besviken. Det känns ju inte så roligt att få kliva tillbaka till ruta 0 gång efter annan. Men det är bara att slicka såren, bita ihop och ta tag i nästa förlag!

De stora förlagen tar sig gärna inte an debutanter och de mindre som kan tänka sig att göra det... ja, då brukar det kosta en slant. Ibland en rejäl slant. Viktigt dock att läsa kontrakt osv noga. Ett förlag skulle ha 30 000 spänn och då skulle jag få fixa marknadsföring och försäljning själv. Det enda förlaget bistod med var tryckningen och utförandet. Ett annat förlag hade väldigt luddigt avtal; om jag tryckte upp minst 100 ex och lyckades sälja ALLA så skulle jag inte behöva betala en krona i tryckkostnad MEN om jag inte lyckades sälja ALLA... så framgick det inte helt klart om jag skulle få betala mellanskillnaden eller hela kostnaden. Tack och goodbye. Jag mejlade en fråga till ett förlag men de har inte behagat svara. Schyrre... not! Visst kan jag tänka mig att betala tryckkostnaden men det får väl vara någon måtta! OCH jag vill att det ska framgå klart och tydligt vilket BELOPP och VAD jag ska betala.

Det är en snårig djungel och man måste ha både morakniv och machete...   

Men att ge upp står inte på min lista; jag är faktiskt hälften smålänning och delvis finsk (så lite SISU finns väl i mig   ).

  Påtåren värmer gott efter att ha väntat på bussen med   dottern. Ja, det var en tunn ishinna på rutan när vi skulle åka och inte fanns det tid till att skrapa. Varje morgon likadant; NÄR vi ska åka kommer hon på att hon har glömt något och så ska det springas upp och ned och in och ut ur diverse rum för att leta efter just det som hon måste ha! I går fick jag vända och åka hem. Men ska det vara så svårt att kolla sådant INNAN vi ska åka? En vacker dag missar hon bussen...

Fjäderfäna var lite skeptiska till att gå ut men går ett par ut så följer resten efter. Nåja, de går ju in om de fryser.

Då börjas det med kyla. Vi har varit förskonade med den milda hösten men nu kom höstkylan. Ja, det har ju sin tjusning det också. Det är ju en hög mysfaktor att elda i kamin och vedspis; höra hur det sprakar och känna värmen komma smygande medan man sitter under filten i soffan med en mugg ångande te i näven...