Tidigare under förmiddagen kändes sommarvädret igen; grå grå grå. Och strax före 08.00 stod regnet som spön i backen. T o m Midna tyckte det var olustigt att gå ut.
Fast nu skymtar jag det gula skenet, svagt men det finns ändå där i kulissen. Ja, ja vad är en svensk sommar? Inte lagom i alla fall! Nu är det som vanligt; hur ska jag klä mig för att inte frysa eller svettas?

Det är ett starkt lysande, gult sken! Och det kommer ovanifrån. Märkligt fenomen; har knappt sett något liknande i sommar. Skenets källa är formad som en gulfärgad cirkel. Den värmer också! Vad kan det vara? Jag tvinnar mitt hår i ren frustration; VAD är detta strålande, varma ljussken? Det har ju varit så grått och regnigt den senaste tiden. Nu blir jag ju bländad!
Jamen! Så tokig jag är! Det är ju SOLEN som äntligen krupit ur sin håla! Bäst att njuta :-D!

Fyra veckor har gått fort. För fort. Idag var det dags för kära maken att stiga upp 5.15 och pallra sig iväg till jobbet. Jojo, sötebrödsdagarna är ett minne blott. Jag kunde ju lägga mig en stund efter han hade åkt! Det var ganska skönt. Nej, det var faktiskt riktigt skönt att krypa ned under täcket igen och titta in i huvudet. 7.30 skrek alarmet; dags att gå ut med hunden ytterligare en gång och sedan ge henne och katten frukost. Jo jag kröp ned under täcket igen och filosoferade en timme. Då var det dags att väcka dottern som hade buss att passa; hon skulle till en kompis och de har inte träffats på jättelänge!
Solokvist med de små, precis som vanligt då maken jobbar och dottern är i skolan.

Idag bestämde jag mig för att göra saft och sylt efter att ha vägt bären. Två turkisk yoghurthinkar á 500 g resulterade i 550 g smultron. Lite saft respektive sylt blev det. Hoppas det blir gott. Midna tyckte om det ;-)!

I fredags var det dags! Vår kryssning till Mariehamn. Bara maken och jag. Det var fyra år sedan vi gjorde något på tu man hand. Just den här resan har vi planerat sedan början av sommaren och pusslandet med passning av dotter, katt och hund likaså.
I fredags åkte vi med Cinderella till Mariehamn.
En halvflaska champagne stod och väntade på oss i hytten. Den hade vi beställt extra. Vi smuttade medan vi fräschade upp oss och bytte om till maten.
Varje gång vi har kryssat har jag blivit nästan euforisk över den vackra skärgården. Det är något av den svenska idyllen med små faluröda stugor på små öar. Tvättmedelsreklam á la 1990-tal.
Vi satt i puben och lyssnade på trubaduren, gick vidare till en restaurant och lyssnade på en fransk pianist. På franska bad jag honom spela Sous le ciel de Paris. Han blev förvånad när han hörde mig prata svenska; han trodde jag var fransyska. Jag såg ut som en fransyska, tyckte han och jag pratade franska dessutom. Ja ja, där ser man! Vi ramlade in i hytten vid 2.30/3.00 -finsk tid, vilket innebär en timme efter vår tidszon. Alarmet gick 7.30 Jag vaknade i samma position som jag somnat i, fast utan täcke. Täcket hade maken lagt beslag på.
I Mariehamn strålade solen och den följde med oss över havet, in i skärgården och ända hem!
Midna blev så glad när vi kom. Hon klättrade på oss och överöste oss med pussar.
Ögonlocken var ganska tunga igår kväll. Kostar att ligga på topp ;-)!
Men vi hade roligt och trevligt. Tack älskade make för ett trevligt och intensivt dygn!