Fortfarande inget vatten. Man inser inte beroendet förrän ämnet/objektet är borta. Som tur är har jag en snäll syster i närheten där vi kan fylla dunkar med vatten. I förrgår duschade dottern och igår tvättade jag två maskiner.
Bara disken är ju ett bökigt kapitel för sig. Torka av tallrikarna och koka upp vatten. Fast vi är ju lite vana med att hushålla; vi har campat en del. Fricampat och stått på camping med husvagnen. Allt går bara man vill!
Jag har varit utan vatten förr; första vintern i vårt nybyggda hus och i min och min före detta sambos lägenhet. I huset frös det i badrummet och vi fick ta ut en rörmokare som rev upp delar av golvet för att lokalisera isproppen. Vi var inte helt utan vatten men fick vara försiktiga, vill jag minnas. Min fd sambo och jag var utan vatten i fem veckor. Vi fick ingen hyresreducering eftersom hyresvärden utnyttjade force majeur. Eftersom maken och jag äger fastigheten får vi ordna detta själva. Ja det är sånt som kan hända. Den som är bortklemad tänker nog: skulle jag aldrig gå med på!
Men inland händer det oväntade saker i livet och det är bara att tag i det för att göra det bästa av situationen! Saker och ting löser sig inte av sig själva eller med ett knapptryck som i dator- och TV-spelens värld.
Nu ska jag fixa kaffe, hälla upp resterande vatten i diverse kärl och så ska vi fylla vatten - om vi får, kära storasyster A ;-)?