En sådan här vacker och härlig septembermorgon, förmiddag menar jag ju, borde man ta en halvskaplig promenad! Glad i hågen traskar vi i väg. Midna med svansen glatt krökt över ryggslutet. Eller det som är kvar av den. Hon tittar, lyssnar och vädrar mot skogen på vår vänstra sida. Det flaxar upp en fågel en bit in ibland träden. Vi går in på skogsvägen och hon fortsätter titta, lyssna och vädra. Jag såg inget och fortsatte en liten bit till. Midna blev mer och mer nyfiken. Då hörde jag något djur som gick i skogen och hörde hur det "frustade". Jag såg inget men kände att det var något djur av större modell. Vinden låg mot djuret så den kände vår doft. Jag vände och gick hemåt. Midna vände huvudet åt det håll jag hörde djuret. Eller djuren? Eftersom Midna var hungrig gick hemvägen bra, utan krångel. Hon tittade fortfarande mot skogen på vår högra sida.
Jag vet inte vad det var men jag gissar på älg. Det går två fjolingar i närområdet. Älg är ett djur jag inte vill stöta på med hund! Ja inte gärna utan hund heller. Jag har stött på älg både med och utan hund. En av gångerna utan hund sprang en ko med kalv bredvid mig endast fyra eller fem meter in i skogen. Gången med hund var jag och maken på promenad på den här skogsvägen och rätt som det var stod det en älgkalv bara någon meter från vägen. Vi såg ett annat djurs ben längre in i skogen bakom kalven.
Det är inte enbart i gryning och skymning djuren rör på sig.