Jaha då så... Mejlat en offertförfrågan. Det skiljer sig lite; det muntliga och det skrifliga.   Maken läste länkarna jag bifogade igår och blev inte så klok han heller. Då tyckte han att jag skulle be om offert - vilket jag också tänkte då vi diskuterade infon på länken och mitt samtal med förlaget.(Samtalet var bara lite krafs på ytan; lät väldigt förmånligt)

  Det traskar väl på; ett halvt kliv fram känns det som. Men det återstår att se   vad offerten "säger".

  Det händer saker... inte bara i städerna utan även här på landet, i skogen, också! Vi har haft nattligt besök. Nej, ingen mänsklig varelse.

I måndags gjorde jag soppa som skulle räcka veckan ut. Eftersom grytan inte fick plats i kylen ställde jag ut den på förstukvisten; med folie under locket så att doften inte skulle tränga i genom. I går var allt okej. I morse när jag skulle till vedbon såg jag att locket låg på sniskan och grytan var tom!

Skickligt, ansåg   maken och sade sedan att det inte var en katt som gjort det. Jag sade att jag trodde det var räven.

Vi har räv här i krokarna, många rävar enligt jaktlaget. Någon av dessa vackra varelser har skabb och jag misstänker att det var en sådan krake som vågade sig upp på förstukvisten. De orkar inte jaga och dras till oss människor eftersom de vet att det alltid finns något ätbart.

Gäller att kolla till fjäderfäna extra ordentligt på dagarna; skabbräv kommer inte bara på nätterna. Jag har sett den under dagtid och den var inte rädd. Vi såg den (eller om det var någon annan) en kväll i somras; bara en pinne till svans. Det är så hemskt!   Maken ringde då till en av jägarna men han var inte i närheten och räven sprang till skogs.

Å jag som ska göra muffinssmet! Måste ha något tungt på locket till DEN grytan; jag vill ju inte att nattatjuven ska slicka i sig det också....

... har tänts genom ett telefonsamtal  ! Ett samtal kopplat till ett mejl. Förutom att förlaget ringde upp så mejlade kundtjänst ett par länkar till det paket som jag skulle ha störst glädje av. Jag vidarebefordrade mejlet till   maken. Lite tåglektyr   så kan vi - hoppas jag - diskutera det i kväll. Alltid bättre med ett par extra ögon och en diskussion.   maken är något av    djävulens advokat vilket kan vara bra då jag är av en ganska impulsiv natur  . Ibland i alla fall...  .

  Nu vill jag att han ska läsa, komma hem och diskutera - och så kör vi! Nåväl vi får se vad som händer.

  Så där ja! Nu var såren renslickade och läkta. Det gick fort... Jo men att gräva ned sig och deppa är inte riktigt min grej. Vissa gör det men jag tillhör inte den kategorin. Inget fel i det; alla är vi olika.

Nåväl...

  Då har jag hittat ett annat förlag. Men de vill inte ha manus via mejl utan utskrivet på papper med radavstånd på minst 1,5. Det känns ju smurtigt... eller inte. Vi har nämligen ingen skrivare! Den vi hade var trasig och vi har inte köpt någon ny.   Maken har fått ett litet mejl med två dokument och en vädjan om att printa och skicka.

Ja, då får jag vänta och se... Tålamod är ju inte min bästa gren. OM inte jag ska garnera en tårta förstås... DÅ har jag världens bästa tålamod  !

Hoppet spirar men förväntningarna ligger lågt; samtidigt som att NÅGON gång ska det vara min tur!

  Ja ja, vaknade ur drömmen - igen! Ytterligare en refusering med motiveringen att det är tufft i bokbranschen och de hade ingen möjlighet att publicera. Tack för det! Är det så svårt att bara vara ärlig? Att det är tufft för debutanter borde svaret vara. Fast det vet jag ju. Det är alltid svårt att bli publicerad i Sverige, om efternamnet inte är Läckberg eller Marklund. Jo man blir publicerad också om man supit skallen i bitar i någon realitysåpa. Nej, jag är inte bitter! Bara besviken. Det känns ju inte så roligt att få kliva tillbaka till ruta 0 gång efter annan. Men det är bara att slicka såren, bita ihop och ta tag i nästa förlag!

De stora förlagen tar sig gärna inte an debutanter och de mindre som kan tänka sig att göra det... ja, då brukar det kosta en slant. Ibland en rejäl slant. Viktigt dock att läsa kontrakt osv noga. Ett förlag skulle ha 30 000 spänn och då skulle jag få fixa marknadsföring och försäljning själv. Det enda förlaget bistod med var tryckningen och utförandet. Ett annat förlag hade väldigt luddigt avtal; om jag tryckte upp minst 100 ex och lyckades sälja ALLA så skulle jag inte behöva betala en krona i tryckkostnad MEN om jag inte lyckades sälja ALLA... så framgick det inte helt klart om jag skulle få betala mellanskillnaden eller hela kostnaden. Tack och goodbye. Jag mejlade en fråga till ett förlag men de har inte behagat svara. Schyrre... not! Visst kan jag tänka mig att betala tryckkostnaden men det får väl vara någon måtta! OCH jag vill att det ska framgå klart och tydligt vilket BELOPP och VAD jag ska betala.

Det är en snårig djungel och man måste ha både morakniv och machete...   

Men att ge upp står inte på min lista; jag är faktiskt hälften smålänning och delvis finsk (så lite SISU finns väl i mig   ).

  Påtåren värmer gott efter att ha väntat på bussen med   dottern. Ja, det var en tunn ishinna på rutan när vi skulle åka och inte fanns det tid till att skrapa. Varje morgon likadant; NÄR vi ska åka kommer hon på att hon har glömt något och så ska det springas upp och ned och in och ut ur diverse rum för att leta efter just det som hon måste ha! I går fick jag vända och åka hem. Men ska det vara så svårt att kolla sådant INNAN vi ska åka? En vacker dag missar hon bussen...

Fjäderfäna var lite skeptiska till att gå ut men går ett par ut så följer resten efter. Nåja, de går ju in om de fryser.

Då börjas det med kyla. Vi har varit förskonade med den milda hösten men nu kom höstkylan. Ja, det har ju sin tjusning det också. Det är ju en hög mysfaktor att elda i kamin och vedspis; höra hur det sprakar och känna värmen komma smygande medan man sitter under filten i soffan med en mugg ångande te i näven...   

... jag är inte en flicka på glid och jag finns heller inte i Madrid  ! Men jag har suttit under en filt i soffan och frusit lite lagom mycket. Orken har funnits men inte viljan att göra någon riktig nytta. Det har regnat och blåst hela dagen men nu verkar det vara uppehåll. Eller nja förresten... Trädtopparna svajar ser jag. Regnet vet jag inte hur det är med men det häller inte ned som det gjorde för en timme sedan. Kissen har lagt sig på mattan och sover i värmen från vedspisen.

Tre   har jag hunnit med. Under filten i soffan  !

  Man blir ganska sömnig/lat av att bara sitta under en filt... Men det kan vara rätt skönt det också ibland  !

  Regn och blåst; rena rama höststormen ute. Det blåser så det knakar i kåken. Jag hade ju tänkt klippa gräset i dag. Jo tjena, det fungerar ju inte då det har regnat sedan 15 - 16 i går.

Fast det är ganska mysigt ändå; sitta under en filt och känna värmen sakta men säkert strömma genom kroppen. Synd att   maken är på jobbet; annars hade vi kunnat kura tillsammans  ! I går kväll tände vi kaminen också, då blev det hett inomhus; 25 grader. Lite väl hett men det hade nog varit ännu ruggigare inne i morse annars.

Jag får väl satsa på bak och matlagning när gräset inte kan klippas. Lite ved får jag nog ta in också. Måste ju underhålla elden i spisen  .

Hönsen är faktiskt ute i rusket; jag trodde de skulle vända i vindfånget när jag öppnade åt dem. Två av dem har fått namn; Alf och Elsa. Efter mina föräldrar. Elsa är den sötaste hönan och den mest försynta och tuppen fick heta Alf eftersom han ofta går med henne. Den andra tuppen ska heta Jussi och så ska vi ha en Agda också.

Dags att göra lite nytta...