Igår konstaterade jag att Tornseglarna har flugit i väg. Det är ett tecken på höst, i alla fall i mitt tycke.
Midna och jag tog en rejäl promenad för att möta maken. Det var en jättemysig promenad! Hon var jätteduktig! Förutom när vi gick förbi där det finns hund. Då drog hon, ställde sig på bakbenen och snodde så jag nästan snubblade på henne. Den hunden har sprungit ut från tomten så de har hälsat på varandra och Midna funkar lite så här: en gång hälsat; alltid hälsa! Men sedan gick hon som en ängel. 7,3 km hann vi gå, då möttes vi av maken.
När vi kom hem åt hon kvällsmaten och sedan var hon trött. Det var knappt hon orkade gå ut på nattarastningen.
Igår gick jag nästan 19000 steg (nästan 10,5 km) på hela dagen. Jag är riktigt nöjd med starten av den här veckan.
Det blir promenad i eftermiddag/kväll också. Får se hur långt vi hinner då; det är utopi att tro att vi går drygt 7 km varje gång vi möter maken.
Det är dessutom koppelträning för att få bukt med hennes fula ovana att hoppa och tokspringa. Hon har sina stunder då hon bara hoppar och bits samt tokrejsar. Det är jobbigt; hon stänger av öronen och hon väger väl 25 kg. Om hon börjar promenaden med hopp så tvärvänder jag och promenaden uteblir. De allra flesta hoppen kommer när vi vänder för att gå hem. Kortare promenader brukar hon gå finfint. Men hon är av en ras som behöver motion. Hon behöver även jobba fysiskt men det är för varmt för drag. Jag ska köpa cykel så kan vi cykla hela familjen medan Midna drar t ex dottern. Vi måste fortfarande fixa draganordningen på skrindan; hon är livrädd för skaklarna. Rattkälken och pulkan får hon dra när och om det blir snö. Hon får dra ved på pulkan i vinter.