Ja då börjar Jullovet gå mot sitt slut. På gott och ont; skönt att komma in i gängse rutiner igen men sovmorgnarna kommer att saknas. Nu har vi laddat batterierna inför vårterminen. Makens första arbetsvecka börjar i stort sett med resa till grannlandet. Det momentet är vi inte uppladdade för.
På måndag är min kontakt på Miljökontoret tillbaka. Då bör han ju rimligtvis se mitt mejl med fotot på vattenanalysen. Då borde bollen äntligen rulla!

Sedan 04.00 är det min tur att elda i kaminen. Ett vedträ varje halvtimme. Osäkert om veden räcker till 08.00 Veden inomhus alltså. Vi får väl hämta ved och elda i vedspisen då.
I natt var det - 24,5. Jag tror det är köldrekord sedan vi flyttade hit. För ganska så precis ett år sedan var det också en köldknäpp då vi turades om att elda men inte var det så här kallt då. Då frös vattnet. Hittills har vi vatten. Maken fyllde några tillbringare och en petflaska samt ett par hinkar med vatten igår i fall att det fryser.
Jag undrar hur kallt det är nu. Men jag vill inte störa maken som av ljuden att döma sover riktigt gott. Äta en tidig frukost och slå på Nyhetsmorgon... Nu kan jag inte somna om.

I dag är soligt och kallt, - 12. Till och med Midna hade bråttom att göra det hon skulle. Hon har tappat ganska mycket päls och mer ska hon fälla. Lilla hjärtat har kala fläckar, som blir större och större, här och där på kroppen. Vi, jag och dotter, sparar hennes päls. Jag letar efter någon som kan karda och spinna. Tänk att kunna sticka en tröja av Malamutegarn! Den tröjan lär ju vara varm ;-)!
Det är lite kyligt inne också, 16 grader uppe och gissningsvis 14-15 nere. Men så är det på landet! Jag fryser hellre än flyttar tillbaka till sta'n. Det är lite mysigt att sitta under filten och småhuttra medan värmen från någon av eldstäderna sprider sig i huset.
Jag borde hämta ved, det är snart slut i kitteln. Med tanke på att kylan ska öka så borde kaminen tändas. Ja vi vet vad vi gör i kväll det är ett som är säkert!

Oj, vad snö vi har fått här i skogen! Det är så vackert! Och inte så kallt. Men det blåser snålt. Såg någon enstaka liten snödriva när jag rastade Midna för en dryg timme sedan. En dalgång i miniatyr som formats av väder och vind.
Jag minns snödrivan vi hade på tomten utanför altanen/verkstaden vintern 1981-1982 då vi hade Emma, min bruna, söta New Foundland. Den var säkert en dryg halvmeter och hon lekte i den. Det var en snörik och kall vinter, vill jag minnas. Emma stormtrivdes; hon kröp omkring i snön och låg och vilade i drivorna. Mamma och jag klädde oss varmt för att inte frysa under promenaderna.
Midna älskar också snön men nu fäller hon. Sommarpälsen ska bytas mot vinterpäls. Hon har stora, kala fläckar där ullen har försvunnit. Bara en tidsfråga innan polarspetsen börjar frysa. Nu när det är minusgrader kanske pälsbytet går fort? Nåja, det visar sig.
Jag ser flingor som yr i vinden. De blåser säkert ned från grenar och tak.

Här hemma snöar det! Hoppas det får ligga kvar den här gången. Det behöver inte vara mer än minus fem eller max minus tio grader. Och så strålande sol. Då är det ju så härligt; så kallat sportlovsväder. Hoppas vi orkar ge oss ut med Midna och kälken någon dag. Och ta med matsäck. Åh vad mysigt!
Midna blir som en valp som ser snö för första gången varje gång snön kommer. Det är så roligt, tycker hon. Hon brukar köra ned nosen i snön och ha en liten snöpyramid på sin svarta nos. Vårt vackra, crazy lilla snömonster...

Nog känns det att jag varit sjuk alltid. Två rastningar och en vända för att hämta ved... Skakig i benen och eftermatt. Kallt ute och kyligt inne så jag måste ju hämta ved. Maken var tvungen att åka till jobbet i dag så jag måste ju klara av allt själv tills han kommer hem.
Dottern är mycket bättre i dag. Hon äter pannkakorna som blev över igår till brunch. Själv har jag intagit horisontalläge under filten i soffan.
Jo det går minsann fort att förlora kraften men inte går det lika snabbt att återfå den!
Undrar om jag ska ta en kopp te till eller en java..? Måste hur som helst lägga in i spisen...

Undrar om det blir del tre i denna familjära sjukstuga? Hoppas inte! I natt var det dotterns tur att bli risig. Hon kräktes - vilket jag slapp - flera gånger. Jag sov på en madrass på golvet i hennes rum. Även en blivande 15-åring kan känna sig ynklig.
Nu känner jag mig kry om än lite darrig i benen och det smakade fint med kaffe! Drack ca en halv mugg för att inte chocka magen.
Vi har ett tunt lager snö! Luman är tänd så jag kallar det för mysbelysning. Eros var ute i typ 30 min sedan pep han utanför dörren. Athena ligger på ryggstödet till soffan och vilar. Midna står i trappan och tittar ut genom fönstret; det var en bil som åkte förbi i låg hastighet. Hon är så nyfiken. Maken sitter bredvid i soffan och jobbar. Och jag sitter under filten och känner hur skönt det är att slippa vara risig.
Krya på dig nu, dotra mi <3!

År 2016s sista dag började med feber. Alvedon för att sänka febern, den hjälper ju tyvärr inte mot led- och muskelsmärtan. Jag låg hela dagen på soffan under filt och småfrös medan jag vilade. Vi skulle ha gäster och då bör man ju inte vara sjuk... Maken frågade om vi skulle ställa in men den envisa optimisten sade nej!
Inget sug när snittarna ställdes fram då gästerna hade anlänt. Ett halvt glas vitt vin ihopkurad under filt gjorde jag mitt bästa för att vara en trevlig värdinna.
Förrätten såg jag fram emot; smörstekt hummer på rostad brödskiva. En tugga och jag fick ont i magen. Jag gick och lade mig på soffan för att piggna till... Varmrätten funkade bättre; några klyftpotatisar, lite kalkon och sås samt parmesangratinerade tomathalvor och sallad. Kaffe och glass skippade jag.
Under natten började magen krångla och det var skytteltrafik mellan soffan och muggen.
Vid frukost kände jag mig piggare och fick i mig egenpressad juice, te och havrekakor med ost. Inget kaffe utan någon extra mugg te i stället.
Magen var lugn i flera timmar. Sedan började det igen.
Fint avslut 2016 och fin början 2017... Nja roligare kan man ha det.
Våra räksnittar från Nyårsafton 2016!