Oj, vad snö vi har fått här i skogen! Det är så vackert! Och inte så kallt. Men det blåser snålt. Såg någon enstaka liten snödriva när jag rastade Midna för en dryg timme sedan. En dalgång i miniatyr som formats av väder och vind.
Jag minns snödrivan vi hade på tomten utanför altanen/verkstaden vintern 1981-1982 då vi hade Emma, min bruna, söta New Foundland. Den var säkert en dryg halvmeter och hon lekte i den. Det var en snörik och kall vinter, vill jag minnas. Emma stormtrivdes; hon kröp omkring i snön och låg och vilade i drivorna. Mamma och jag klädde oss varmt för att inte frysa under promenaderna.
Midna älskar också snön men nu fäller hon. Sommarpälsen ska bytas mot vinterpäls. Hon har stora, kala fläckar där ullen har försvunnit. Bara en tidsfråga innan polarspetsen börjar frysa. Nu när det är minusgrader kanske pälsbytet går fort? Nåja, det visar sig.
Jag ser flingor som yr i vinden. De blåser säkert ned från grenar och tak.